Grysjötjärns västra ände. Elledningen till Bysjö syns till höger i bilden. I Grysjötjärnen ville en av de tre vattenägarna, SCA, plantera ut ädelfisk på 1970-talet. Men planen fullföljdes inte. Foto juli 2009.

 

Sönnasjö
Av Annagreta Eriksson H

Ett äventyr i sig var, när jag som liten flicka fick följa med mamma till "Sönnasjö", eller Sunnansjö som grannbyn egentligen heter.

Det skedde som jag minns alltid sommartid. Mammas ärende dit, kunde vara att besöka en auktion i någon av gårdarna där någon äldre dött. Ibland var det bara för att hälsa på. Se hur andra hade det, få lite nyheter med sig hem. Eller den sommaren vi hämtade tre getter som vi skulle få låna över sommaren. Pappa låg på Österåsens sanatorium, vi barn skulle dricka getmjölk för att hålla oss friska.

Vi gick till fots på en väl upptrampad stig genom skog och myrmark. Under ”bärtider” skulle vi ha en hink med oss för att plocka hjortron och blåbär. Jag tyckte vägen var oändligt lång. Har som vuxen fått veta att stigen är omkring fyra km fram till sjön Gryssjön. Det är nu 60 -65 år sedan jag gick den stigen, undra om den ännu finns kvar?

Mamma och jag startade tidigt på morgonen. Hade inte alltid matsäck med oss, visste att vi blev väl förplägade i de gårdar vi hälsade på. Vägen gick över Näset där Emil och Jenny bodde. Var någon ute och vi berättade vart vi var på väg, bad dom oss hälsa till de gårdar vi skulle besöka. När vi passerat bron över Bysjöån och forsen, hade vi inte långt kvar till ErikSvens kroken. Just där till höger fanns stigen som ledde fram till Gryssjön.

Namnet har den kroken fått av att när den första vägen tll Bysjön byggdes, skulle alla vara med och bidra med arbete av en vägsträcka. Erik Svensson fick den sträckan och lyckades få till den kroken, därav namnet.

De barn som växte upp i Sunnansjö och blev skolpliktiga, fick gå på skola i Bysjön. Det har berättats för mig, att dom använde sig av samma stig, som vi nu skulle gå. Vintertid när isen på Gryssjön bar, åkte dom skidor hela den långa vägen, från Sunnansjö till Bysjön. Varje skoldag i alla väder, fram och tillbaka. Skolan fanns hos Adolf Vestbergs. Lärarinna var Märta Vestberg.

Men nu är det sommar och när vi når sjön håller vi tummarna för att det finns en båt på ”vår” sida. För det mesta så finns båten där. Annars får vi ropa det högsta vi kan på båååt... I regel brukar då någon höra ropet och komma över med en båt. Båten finns där och vi lämnar de halvfulla hinkarna med bär på stranden, för att sedan fylla dem på hemvägen. Mamma ror över vid den smalaste delen av sjön. Vi ser några av gårdarna på andra sidan och jag känner en förväntan och nyfikenhet inom mig.

Men än är det en bit att gå. Vi går först till Jakob Erikssons. Där finns det två flickor, Margit och Greta, som jag sedan kommer att få bo tillsammans med på skolhemmet i Junsele när Bysjö skola läggs ner. I början är vi blyga för varandra, men snart kommer pratet och leken igång... Vi blir bjudna på hembakt bröd med nykärnat smör och getost och mese.Det smakar gott efter den långa promenaden. Näe,säger mamma, vi får nog fortsätta så vi hinner hälsa på flera.

Tackar för oss och går till Robert Vallgrens. Där finns en liten flicka som heter Sonja. Hon är tyst och blyg, men visar mig sina dockor och leksaker. Hon är för liten för att gå i skola.

Nästa besök blir hos Evert Sjöbergs. Där finns det småbarn, för små för att leka och prata med. Jag sitter mest på soffan och tittar på. Mamma och frun i huset pratar allvarligt med varandra, gråter ibland, frågar inte varför, men förstår att något sorgligt hänt... Innan vi går blir vi bjudna på pannkaka med hjortronsylt och grädde.

Så är det dags att ta den omvända vägen hem. När jag klagar över att jag är trött, brukar vi sjunga gånglåtar som "Vi går över daggstänkta berg” och ”I sommarens soliga dagar”. Och då känns det genast lättare att gå. Men bäst mår jag när jag kommer hem, få äta kvällsgröten och krypa ner i sängen, innan jag somnar brukar jag tänka på allt som hänt under dagen.

Ovetandes om hur trygg barndom jag fått uppleva i en liten by på 40-talet.

Annagreta i Holafors år 2009 ./ född 1937.

 

Personuppgifter:

Landbonden Jonas Emanuel Sjöberg f 8/8 1876 d. Gift med Katarina Sellin f. -   d. 1965-11-24 Edsback Junsele.  

Son Jonas Evert Sjöberg f. 30/1 1910 i Sunnansjö d. 25/11 1965 i Junsele i skogsolycka. Gift med Karin Linnea Dahlberg f. 6/3 1917 d. 28/6 1950 i Junsele. Omgift med Elsie.

Son Sören. Son Sven-Olof f. 7/9 1945 Sunnansjö. Dotter Sigrid Birgitta f. 7/9 1945 Sunnansjö, d. 27/12 1945 i Sunnansjö. Son Bertil. Dotter Karin.

Källa för personuppgifter: Annagreta Eriksson H och Göran Stenmark.

 

Boställen:

Familjen Robert Wallgren bodde vid den här tiden på Åströms f.d. gård. 1954 flyttade de till Evert Sjöbergs f.d. gård, som då stått tom ett par år. Till Åströms flyttade Sofia och Axel Carlström, som byggde nytt där.

Källa: Sonja f. Wallgren och Jan Sjölander.