Archive for the ‘”Mina barndoms dass”’ Category

Nybyggets dass

fredag, september 24th, 2010

På ”Nybygget” vid Gösingen i Sunnansjö fanns ursprungligen dasset en trappa upp i ladugården. Den ladugården, från nybyggestiden på 1800-talet, är numera riven efter att ha förfallit.

 

Nuvarande dass

Nuvarande dass

Men, det nuvarande dasset är inte heller utan historia. Det hörde ursprungligen till Svanö AB´s  stuga vid Ysterådammet. Flyttades hit av Allan Svensson med hjälp av sin ”Rossö-doning” dragen på traktorn, några år efter att Ysterådammet hade blivit övergivet. 

Änkemannen Erik Olof Krage, som var senaste fast boende på Ysterådammet, avled 1955. 

Interiör

Interiör

Så här fint är Svanödasset numera målat och inrett på Nybygget.

Blått i olika nyanser är en färg som verkar vara förknippat med dass, sedan gemene man fick tillgång till köpefärg från affären, på 1950-talets andra hälft? 

 

/Lars Eric

Backens dass

fredag, september 24th, 2010

 

Dasset på Backen Dasset på Backen

Jon Wallgrens fina dass på ”Backen” i Bysjö. Senast flitigt använt vid bröloppet på Wallgrens loge, sommaren 2010.

Interiör Interiör från Backens dass

Tänk att få sitta här en vacker höstdag, uppe på Backen i skogen ovanför Bysjön, i sin egen ro. Det borde väl vara en del av Annagretas Mental Träning.

 

/Lars Eric

Mer bilder

fredag, september 24th, 2010

Om ni väljer kategorin ”Mina barndoms dass” av Annagreta, så finns där nu uppdateringar med bilder från Mariannes och min rundtur i Bysjö i september 2010.

Dåtidens toapapper på Jenny och Emils dass.

Dåtidens toapapper på Jenny och Emils dass.

Här i dasset på Näset finns forfarande kvar på väggen en katalog fastspikad. Bara att riva ur sidor vid behov (nu är den slutförbrukad).
Undrar när den sista sidan revs ur? Var det efter att vattentoaletten var installerad i nya stugan på 1950-talet? Eller kanske användes dasset i bland även efter det, av nostalgiska skäl?
/Lars Eric

Byföreningens dass

fredag, september 17th, 2010

Här kommer dassbilder från Bysjö. Mitt i älgjaktsveckan i september gjorde vi en ”dassturné”, med Marianne som guide, och fotade de dass som fortfarande finns kvar. I följande inlägg ska vi visa de dass som Annagreta beskrev i sin novell ”Mina barndoms dass”. Vi börjar dock med ett som är ganska nybyggt.

Badstrandens dass

Badstrandens dass

Bysjö Byföreningens dass vid badstranden.
Dasset

Dasset

Med öppen dörr.
Spegeln

Spegeln

Dasset från insidan, med den fina spegeln.
Dasset

Insidan

Insidan av dasset. Visst har tavlan med sjön bak på väggen likheter med Bysjön i sitt motiv?
Utsikt

Utsikt

Tänk om alla dass hade sådan här vacker utsikt!
/Lars Eric

Resumé

lördag, september 4th, 2010

Det kan uppfattas som lite absurt att jag skriver om dass.

Men jag har från det jag var liten haft en längtan att få vara ensam, själv kunna sitta och tänka och fantisera. Det kunde jag få göra på dass. Vintertid fanns det ingen längtan att sitta kvar. Numera har i regel alla barn ett eget rum, där de kan få vara ostörda, kunna stänga dörren om sig, vilket även många gånger kan ge en ensamhetskänsla. Så det var nog inte så tokigt med dass i alla fall. Behövde inte vistas där jämt, bara ibland. Och inte behövde man köa heller. Flera kunde gå samtidigt.

Som barn på ett Skolhem delade jag allt inom det husets väggar med 35 andra barn, vilket jag också skriver om i min bok Skolhemsongen. Någonting som jag däremot inte har något minne av är hur vi som ”gick på dass” skötte hygienen. Det sas ingenting om att tvätta händerna efter varje besök och var skulle vi tvätta dom? Däremot fick vi lära oss det på skolhemmet, där fanns det tvättmöjligheter efter varje besök.

Ja, så kan man också beskriva  en längtan att få vara ostörd.

Annagreta Eriksson H.

Skoldasset

lördag, september 4th, 2010

När jag som sjuåring flyttade till Junsele och Skolhemmet, blev det andra rutiner. På skolhemmet fanns det toaletter inomhus. Jag måste lära mig att gå på dass inne. Men på skolan fanns utedass, en lång röd länga med flera dass i rad. Fastän skolhemmet låg nästan intill fick vi inte gå dit efter skolans slut. På vår ”utetimme” fick vi heller inte gå in på toa. Men vi trotsade förbudet, när vi måste och sprang på skoldasset när vi var ute och hoppades att ingen av ”tanterna” såg oss. Under dom åren tappade jag känslan för att gå dass.

Annagreta Eriksson H.

Mormors dass

lördag, september 4th, 2010

Mormors dass fanns i Krånge, Junsele. Det låg också i ladugårdslängan. Längst ner med en  utförsbacke dit. Ladugården var byggd som en suterrängbyggnad. Hade man bråttom, sprang fort, kunde det vara svårt att stanna just vid dassdörren. Det var ett stort dass med flera hål i olika storlekar. På avsatsen ett litet barnhål. Dassbänken var hög, fick hoppa upp för att komma dit. Vi var i regel flera kusiner samtidigt hos mormor och gick då tillsammans på dass, både flickor och pojkar gick samtidigt. Där kunde vi sitta och prata och skratta länge ibland utan att det var något märkvärdigt med det.

Annagreta Eriksson H.

Lappåsens dass

torsdag, september 2nd, 2010
Lappåsen. Tyvärr är bonader och bilder borta.

Lappåsen. Tyvärr är bonader och bilder borta.

Det dasset låg i hörnet av ladugården. Tillbyggt mot gödselstacken. Ett litet ombonat dass med bonader och bilder på väggarna. Besökte dasset i vuxen ålder och fann till min förvåning ett underbart rum. Målat i mjuka färger. Vackra bilder på väggarna.

Interiör

Interiör

Tvättställning och vattenkanna. Stearinljus och tändstickor. Färgglad trasmatta på golvet. Det kändes främmande, kunde inte hitta barndomens känsla, men fann ändå den ro jag sökte där som barn.

Annagreta Eriksson H.

Kjervs dass

torsdag, september 2nd, 2010
Kjervs nya dass

Nuvarande dass

Kjervs dass tycker jag mig minnas som ett litet dass inbyggt i ladugården. Besökte det nog endast när jag måste, var inget speciellt med deras dass.

Ett hål för de små

Ett hål för de små

 

Annagreta Eriksson H.

Fritjofs dass

fredag, augusti 27th, 2010

Fritjofs dass låg inne i ladugården. Jag fick gå genom ladugårdsporten för komma dit.

Dasset var stort och hade fönster mot baksidan av ladugården. Det hade tre hål med lock. Jag brukade sitta där länge, drömma mig bort. Hittade jag en tidning med en bild av Hagasessorna kunde jag fantisera att jag var en av dom.

Jag hörde ibland Teres och Ullas röster ute på gården, men brydde mig inte om det. Hade haspat dörren, ingen kunde komma in. När jag suttit länge nog, hämtade jag mjölkhinken i värmstugan och gick ut. Berättade inte för Ulla och Teres var jag varit, utan gick hem med mjölken. Det var bara ibland jag gjorde så, när jag kände för att vara ensam, för det mesta lekte jag med de andra barnen.

Annagreta Eriksson H.

Frida och Allans dass

tisdag, augusti 24th, 2010
Frida och Allan Svenssons dass

Frida och Allan Svenssons dass

Deras dass låg på gaveln av deras nybyggda ladugård. Gick sällan dit, endast när jag ansåg att jag inte hann hem. Trappan upp på utsidan var rolig att gå.

Interiör

Interiör

Det fanns inga bilder på väggarna eller roliga tidningar på deras dass. Sprang ut så fort jag var klar, kände ingen trygghet där.

Annagreta Eriksson H.

Erik Svenns dass

lördag, augusti 21st, 2010

”Får jag se din, får du se min?”  Den frågan ställdes mig på det dasset. Frågan ställdes av Nils-Erik, Allan och Frida Svenssons son. Vi var båda sex år. Det är en välbevarad oskyldig hemlighet, som jag inte yppat för någon under alla år. Nils-Erik hotade med ”Om du skvallrar så kastar mamma ut er från huset”. Hans föräldrar ägde huset vi hyrde.

Förskräckt drar jag ner byxorna, han gör samma sak. Sedan står vi och tittar en stund. Drar på oss byxorna och går ut. Men jag tyckte, det var inget att se, han såg ju ut som min lillebror, inget märkvärdigt.

Dasset var heller inget märkvärdigt, fyra hål och ett litet barnhål. Det låg i slutet av boden, som även innehöll vedbod och ett utrymme där vi sov om somrarna. Jag sprang hellre ”hem” till vårt dass på torpet, än att jag gick på deras dass.

Annagreta Eriksson H.

Vårt dass på torpet

torsdag, augusti 19th, 2010

Det enda som fanns kvar efter branden på torpet var dasset och vedboden. Dasset låg vid skogskanten. Bredvid dasset gick stigen som ledde till Erik Svenns, huset vi fått hyra efter branden.

Det var ett enkelt dass. Helt fristående, gjort av enkla grå bräder. Det gick att se genom springorna i väggen. Ett hål i bänken. Tidningspapper att torka sig med – gnuggade jag det länge i händerna blev det mjukt.

Stora höga granar växte intill ena dassväggen. Granarnas sus underhöll medan jag satt där. När det regnade smattrade det härligt på taket.

Efter det att vi byggt det nya huset på torpet, och flyttat tillbaka dit, brukade jag om somrarna få skura dasset med såpa. Då ställde vi sedan också in små björkar och en låda med torkad myrmossa, som vi sedan hällde i bänken mot lukt och flugor. Kan ännu förnimma doften av nyskurat dass.

Annagreta Eriksson H.

Jenny och Emils dass

måndag, augusti 16th, 2010
Dasset på Näset.

Emils nya dass på Näset.

Deras dass låg i ladugården, högt upp ovanför hästens stall. En lång trappa ledde dit opp. Om jag klev upp på dassbänken, kunde jag se hästen i hans spilta. Det fanns tre hål i bänken, ett större två mindre, och ett ”litet” på avsatsen framför bänken. Kunde tänka mig att det var praktiskt att ta flera av barnen med sig när man gick på dass.

Interiör

Väggbonaderna finns kvar.

Där kunde jag sitta länge, lyssna till hästens olika ljud. Svalornas kvitter när de flög in och ut för att mata sina ungar. Emil byggde sedan ett nytt dass bakom ladugården. Det dasset hade jag inte samma känsla för.

Dåtidens toapapper. En katalog fastspikad i väggen som man rev sidor ut.

Dåtidens toapapper. En katalog fastspikad i väggen som man rev sidor ut.

 
Annagreta Eriksson H.

Mina barndoms dass

fredag, augusti 13th, 2010

När jag var liten älskade jag ”att gå på andras dass”.  Jag behövde alla gånger inte gå dit för att jag måste eller hade behov. Dassrummet tilltalade mig, jag var trygg på dass. Där kunde jag få vara ensam, sitta och fantisera. Titta i tidningar och priskuranter som Åhlen&Holm och Oskar Åren – Wiskadahls m.fl. och drömma mig bort.

Där fanns en haspel på insidan av dörren, jag kunde låsa in mig, ingen kunde komma in förrän jag själv öppnade.  På några av dassen fanns det bilder och tavlor på väggarna. Kungatavlan var populär, även tavlan av Mo gamla kyrka och klockstapel. Vissa hade trasmattor på golvet och en hemgjord björk kvast i ett hörn, då brukade jag städa dasset.  I regel var dassen inbyggt i ladugården med dörr på utsidan av väggen. Men det fanns även fristående dass, det fanns dass med ett hål och ända upp till fyra hål, då med ett litet ”barnhål”. Det fanns inte lock över hålen på alla dass. Jag är nu 73 år, men kan ännu efter alla år frambringa minnen från dessa mina barndoms dass.

Har även under alla år önskat mig ett utedass här hemma på gården, men där har det blivit stopp.”Vad ska du med ett utedass till, när du kan gå på toa inomhus”? Säger Kjell. Men det handlar inte om det, utan känslan av att få sitta på ett utedass, kunna stänga dörren om sig, sitta och meditera i egna tankar. Fly världen för en stund. Känna alla utedofter, lyssna till alla ljud, ett dass lever, det gör inte på en innetoa..

Få inreda dasset efter min egen smak, tror inte jag skulle använda det till vad det är ämnat för, utan bara sitta där, låta alla mina känslor komma till mig. Barnbarnen kunde få leka där, få använda det. Kanske dom då kunde få uppleva samma känsla. Det dasset skulle bara användas sommartid, samt vara försedd med en kemtoainsats.

 

Holafors 2010-08-08
Annagreta Eriksson H