Fika vid forsen

Bron över till Näset

Bron över till Näset

Hela sommaren har vi haft enstående inbjudan från min bror Hans-Ingvar, att komma på ”visit” till Bysjön och forsen. Men flera olika hinder har uppstått , men i går, en av sommarens sista skälvande dagar fick vi tillfälle att göra resan ”hem ” till min barndoms fors.  Där möttes vi av en överraskning som länge kommer att stanna i mitt minne och värma under vinters kalla och mörka dagar.

 

Kjell och Hans-Ingvar vid fikabordet. Överraskningsmöte med Hans-Ingvar vid forsen.

Kjell och Hans-Ingvar vid fikabordet. Överraskningsmöte med Hans-Ingvar vid forsen.

 

Redan i kurvan in mot forsen såg vi röken från tjärvedsbrasan, som min bror välkommnande tänt för oss.  Nere på ”hällan” ett dukat bord med kaffe och diverse godsaker.  Det bord och bänkar som han själv tillverkat för byns invånare och  övriga fiskeglada gäster. När jag krånglat mig ner på  ostadiga ben, kunde jag njuta av ögonblicket  och mina barndomsminnen kom åter och förstärkte stunden.

Jag och Hans-Ingvar

Jag och Hans-Ingvar

 

Solen bröt fram som tillsammans med brasan värmde gott. Allt var tyst och stilla bara bruset från forsen hördes. Min barndoms fors  som gav mig trygghet och styrka som barn. Den fors som när jag var tonåring, gav mig längtan, drömmar, ut i världen och som jag under åren längtat tillbaka till. Den fors där aborre, gädda, brax, gav mat på bordet. Den fors där våra barn dragit upp sina första fiskar. Den fors som kommer att brusa länge än.

 

Text och bild: Annagreta Eriksson H.
Från Mommas Blogg

 

Comments are closed.