Julbordet anno 1942

Så här i jultider går ofta tankarna tillbaka till barndomsåren. Ett minne som alltid kommer till mig, är när skyltsöndagarna annonseras ut i  dagstidningarna. Det är minnet av julbordet  på Jonas Forsséns affär på Eden. I flera veckor och dagar innan jul gick jag hemma och längta och väntade, efter den dag då jag skulle få följa med pappa eller ibland storebror Hans-Ingvar, för att titta på julbordet.

Jonas Forssén hade sin affär inrymd i bostaden, som ännu finns kvar och bebos av sonen Tore.  Det som var så spännande var att i juletid, öppnades dörren bakom varudisken, till deras kammare. Där stod ett bord, för mig som liten 5-åring, jättestort fyllt med julsaker och leksaker, som bara togs fram till jul.

Att ta sig dit var också ett äventyr. Påpälsad från topp till tå, startades färden med spark. En välvald mild förjulsdag, satt jag på sparken, med Hans-Ingvar bakpå som skjutsare. Färden gick efter vintervägen, en timmerväg för hästkörare. Den vägen gick förbi hemma hos oss, förbi Nybygget (Mariannes o Pelles) över Kustjärnsmyran, tvärs över sjön Gösingen. Sedan upp på Edens byväg. Nu var vi nära Affären och julbordet. Hur lång tid det tog vet jag inte, men det hade redan börja skymma innan vi var framme.

Det var varmt och skönt inne i affären. Jonas med fru tog emot oss med glädje och beröm över vår långa färdväg. Jag såg med stora ögon in genom den öppna dörren, snart skulle jag få gå in få beskåda allt det vackra. Har inget minne av att vi köpte något. Ej heller att jag kände någon hunger efter den långa färden. Men tror säkert att vi blev bjudna på något av makarna Forssén. Besöket blev inte långt, förrän vi blev tvungna att bege oss hem igen. 

Mörkret hade tilltagit men Hans-Ingvar kunde vägen. Lycklig och nöjd över allt det vackra jag fått se, somnade jag på sparken till medarnas gnisslande och Hans-Ingvars knarrande fotsteg. Men sömnen blev inte lång, förrän jag blev väckt och fick springa mig varm en stund. Det hade mamma förmanat oss om. 

Vi närmar oss hemmet, ljuset lyser varmt i köksfönstret, Det är varmt och skönt inomhus, maten står på bordet.  Äter mig mätt, kryper sedan i säng, är alldeles för trött för att kunna berätta om allt jag sett, men i morgon ska jag berätta om julbordet och allt det fina som stod på det.

/Annagreta Eriksson H

One Response to “Julbordet anno 1942”

  1. Svante Ekholm skriver:

    Jag kom till Eden första gången påsken 1951. Min blivande hustru, Sonia Forssèn dotter till Elin o. Jonas Forssèn, har berätat för mig om Jonas julskyltning i affären. Den stäm-mer bra med din berättelse. Tyvärr så slutade han med skyltningen före att jag kom till Eden.
    Roligt att den nu finns dokumenterad!
    Svante.