Resumé

Det kan uppfattas som lite absurt att jag skriver om dass.

Men jag har från det jag var liten haft en längtan att få vara ensam, själv kunna sitta och tänka och fantisera. Det kunde jag få göra på dass. Vintertid fanns det ingen längtan att sitta kvar. Numera har i regel alla barn ett eget rum, där de kan få vara ostörda, kunna stänga dörren om sig, vilket även många gånger kan ge en ensamhetskänsla. Så det var nog inte så tokigt med dass i alla fall. Behövde inte vistas där jämt, bara ibland. Och inte behövde man köa heller. Flera kunde gå samtidigt.

Som barn på ett Skolhem delade jag allt inom det husets väggar med 35 andra barn, vilket jag också skriver om i min bok Skolhemsongen. Någonting som jag däremot inte har något minne av är hur vi som ”gick på dass” skötte hygienen. Det sas ingenting om att tvätta händerna efter varje besök och var skulle vi tvätta dom? Däremot fick vi lära oss det på skolhemmet, där fanns det tvättmöjligheter efter varje besök.

Ja, så kan man också beskriva  en längtan att få vara ostörd.

Annagreta Eriksson H.

4 Responses to “Resumé”

  1. Va roligt Marianne, det ser jag fram emot.

  2. Marianne Gustafsson skriver:

    Jag tycker att gamla (och nya) utedass är väl värda sin historia. Vi får väl kalla oss för ”gammel-dassens vänner”. Det kommer snart bilder innifrån några av nämnda dass. hälsn Marianne G

  3. Det är ett sånt fint dass jag önskar mig, men va ska jag få sjön ifrån?

  4. Lars Eric skriver:

    Vi har ett nybyggt jättefint dass i Bysjö numera! Så det är verkligen ingen omodern företeelse. Mycket miljöriktigt – i tidens anda.

    Det står vid badstranden och Fritjofs nyuppförda sommarlagård med vacker utsikt över Bysjön, om man har dörren öppen. Bysjö Byförening står bakom.