Bysjö skolas sista skolbarn, plus jag. Året är 1944. Vi uppvaktade tant Beda på Lappåsen på hennes födelsedag (10:e juli). Lärarinnan Märta Westberg hade köpt present. Vi skulle ha 50 öre med oss till henne. Minns att jag hade min 50-öring i skon, för att inte tappa den. Jag fick följa med därför att jag skulle ha börjat skolan hemma det året. Men tyvärr lades den ner.
Fr.v. Annagreta Eriksson, Ulla Kjerf, Margit Eriksson Sunnansjö, Märta-Greta Westberg, Greta Eriksson, Sunnansjö, Eskil Wallgren, Bror Wallgren, Jon Wallgren, Håkan Westberg, Georg Wallgren.
Foto: Judit Norberg (dotter till Beda Johansson).
/Annagreta
Det fanns också en Sven Edin. Ja det är mycket som man gärna skulle vilja veta, om det som låg bakom ett sånt beslut. Men man är ju ingen Janne Josefsson direkt och de som skulle kunna berätta om hur det var, är nog borta för länge sedan.
Olle Holmberg var Junsele kommuns enväldigt styrande i långliga tider om jag läst historien rätt.
Det var, vad jag hört, en oense kommunfullmäktige i Krånge, som det då hette ,som till slut enades om att skolhemmet skulle byggas. Ett namn som förekom ofta var Olle Holmberg. Men visst har du rätt i att det var en märklig ide`. Som verkar ha tystnats ned. Få nämner den. Jag är glad över att jag skrev boken Skolhemsongen, som jag fått en väldigt fin respons för,från många som bott där och deras anhöriga.
Man undrar hur någon ens kunde komma på tanken med att skicka bort småbarn. Vilka föräldrar skulle skicka bort sina barn idag för skolplikten? En helt omöjlig tanke.
Var det inte något liknande som drabbade samernas barn, som med tvång skickades hemifrån, och dessutom skulle ”försvenskas” med språket?
Nog borde det gått att lösa lokalt, om den politiska viljan funnits från de styrande. Vilka var igentligen internat-idéns förespråkare i politiken på den här tiden?