En skogshuggares berättelser - flottning


 

 

Interjuv Malmköping fredag 12 januari 2007

Det är inte många kvar nu av de som var med på tiden före motorsågen och maskinernas intåg i skogen. Här följer några nedteckningar från samtal med förre skogshuggaren Leif Pedersen. Han kom från det fattiga Danmark, till Sverige som varit förskonat från världskriget, som 21-åring efter krigsslutet för att söka jobb. Först hamnade han på ett eländigt jobb som dräng hos en betodlare i Skåne, men snart löste han enkel tågbiljett till Norrland där skogsbolagen sökte efter huggare. Och hamnade i Storsjökapell. Första nedteckningarna handlar om flottningen.

 

Leif, hur länge var du med i flottningen?

I 16 år. Från 1946 till 1962. Flottningen var ju en naturlig avslutning på vinterns arbete i skogen. Vi brukade vara på plats i flottarkojan när islossningen väntades. Man kunde höra på kilometers håll när vårfloden var på väg. Då gällde det att vara på vakt i vissa passager där vattennivån blev så hög att stockarna kunde flyta ut i skogen.

 

Brötsprängning

Var du med och sprängde brötar?

Jag var den som oftast hade ansvaret för sprängningen. En bröt kunde snabbt bli kilometerlång om inget gjordes. Det var igentligen inte bröten man ville spränga utan stenen på bottnen som orsakade bröten. För sprängningen använde jag en lång käpp som skulle nå ned till bottnen. På den fäste jag 25-30 kg dynamit, tändhatt och stubintråd.

Kunde stubintråden brinna i vattnet?

Javisst.

Var det inte besvärligt att komma ned i bröten till vattnet och placera laddningen?

Jo det är klart att det var. Och ibland räckte det inte med en laddning utan det kunde behövas upp till tre stycken. Då fick jag anpassa stubintrådarnas längd så att jag hann runt och tända på alla. Det var alltid en gubbe med båt bredvid så att jag kunde ta mig snabbt därifrån sedan.

Hände aldrig någon olycka?

Nej, men en gång visade det sig att en gubbe fanns kvar längre bak på på bröten efter sprängningen. Då blev det bråttom att få ut en båt och hämta in honom. Men det gick.

Gick inte mycket timmer till spillo vid sprängningen?

Man räknade med att ca ett bil-lass timmer blev flis. Men vad skulle man göra? Det var ju tvunget att spränga loss bröten. Och 30 sysslolösa gubbar på stranden som rökte pipa och spelade kort kostade ju också pengar.

 

Spelflotte

Hur gick det till med att ta timret över sjöarna?

Vi hade en spelflotte som förankrades i pålar sjön. Pålar var nedslagna hela vägen över sjön. Timret samlades in i en ring av bomlänsar och med wire på flotten ”spelade” vi alltihop bit för bit över sjön. Ibland hände det att ringen med bomlänsar brast någonstans ute på sjön. Det var förjävligt när det hände. Mycket extraarbete blev det att samla ihop stockarna igen, speciellt om det blåste.

Var det på grund av dåliga bomlänsar?

Nej, det var med flit som det hände. För att flottningen skulle ta längre tid och därigenom mer förtjänst för oss. Men jag tyckte det var skit att göra så.

 

Åka stock

Har du åkt på stock?

Jodå. Jag åkte en gång på stock för att imponera på några nya flottare. Det gick bra hela vägen på grundvatten. Jag hade bara min vanliga båtshake, ingen lång åra eller dylikt att hålla balansen med. Men sen när jag kom ned på lugnvatten där det blev djupare så var det inte mycket annat att göra än att hoppa i vattnet för att ta sig iland. Men kläderna torkade man ju snabbt.

 

 

______________________________________________________________________________________

 

 

Leifs och Vidars efterlämnade huggarminne

Foto: Vidar 1977

Den här stocken ligger kvar på berget där den höggs vintern 1954. Leif och kompisen Vidar var här på huggning i Härjedalen. Vidar körde fast sågen i den vresiga stocken och Leif hjälpte till att få loss den.

Men timmerkörarna hämtade aldrig denna stock. Den låg för besvärligt till uppe på berget och finns därför kvar än i denna dag. Vidar återfann den 1977 och tog fotot.

______________________________________________________________________________________

 

Leif på fiske i Bysjöån

Leif Pedersen. Bysjöåns utlopp i Gösingen. Foto 8 juni 1991.

 

Leif Pedersen. Bysjöåns utlopp i Gösingen. Foto 8 juni 1991.