Dikt av Johan Eriksson, Bysjö

Insänt av dottern Annagreta Eriksson. H, 70 år 2007.

 

Annagreta med pappa Johan. Brodern Hans-Ingvar bakom dem. Bildkälla:Bysjöboka.

 

Bysjön den 25/7 +7gr. kl 6.00.
Mulet å regn uppehåll i emellanåt.

Annars är det en morgon som alla andra
i köket mellan fönstren jag vandra,

tankarna liknar en radarskärm

bilderna växlar i olika perspektiv
och ibland är det tomt utan motiv.

En 70-årig berg och dalbana.
Glädje och bekymmer
turas om varandra
inom 70år mycket av den varan rymmer
men man ska ej klandra.

Från allt levande faller frö,

en kedjereaktion från urminnes tider,

växer upp, bleknar, böjes, faller ner och dö omsider.

Bäven ej för ålderdomen och döden,

ingen kan fly undan den i nöden.

Ålderdomen börjar när man stöptes,

befinner sig även över tiden då man döptes.

Tro inte du är gammal, när du är ung,
tro inte du är ung, när du är gammal

det kanske är svårt att tyda,

men vad hjärnan befaller måste du lyda.

Millioner små trådar i en skalle ger inpuls.

Ibland känner man sig nere, ibland sprallehög puls.

En gång måste vi alla stupa

in i evighetens oändliga kupa.

Att forska i detta är meningslöst

dock finnes i döden en naturlig tröst
.

Så resonerar : N. J. Eriksson 1973.