Skrömt och sanna historier

Dramat vid "Jôssupsbäcken" 1912

Efter polisförhör i Östansjö och Sunnansjö byar i Junsele den 22 December 1912.

Av Göran Stenmark


       
 

Det var på söndagsaftonen den 1 december 1912 som arrendatorn Lars Erik Westberg i Sunnansjö by begav sig med häst och släde från Sunnansjö för att ta sig till Bysjö skog, där han höll på med timmerhuggning.

Han hämtade först upp arbetaren Jonas Reinhold Molin i Djuptjärnsbacken. Jonas hjälpte nämligen Lars Erik med huggningen. Hos Molins blev de bjudna på brännvin av Jonas far Olle Molin innan de åkte vidare mot Östansjö.

I Ante Forsséns hus i Östansjö sammanträffade de med Erik Molin från Eden, Anders Aron Aronsson från Sunnansjö, samt bröderna Amandus och Sigfrid Edlund i Östansjö.

Sprit dracks så att alla blev berusade. Därefter begav sig alla åkande efter Westbergs häst vidare. Nästa anhalt blev änkan Pettra Wedins torp i Sunnansjö vid Gösingen, för att hälsa på sonen Petter Wedin. Där fortsatte sällskapet dricka mer av sin medhavda sprit. Petter följde sedan med de övriga. Den sistnämnde var minst onykter.

Färden gick vidare tillbaks ut på Gösingen igen och upp till vintervägen mot Bysjö. Under den fortsatta färden uppstod gräl mellan Jonas Molin och Erik Molin, som satt bak på lasset. Westberg och Aronsson hade plats längre fram och körde.

I trakten av Josefs-bäcken mellan Erke Forsséns gård (nuvarande ”Nybygget”) och Bysjö by kastade sig alla av släden, Jonas och Erik Molin först, sedan de övriga. Hästen gick före dem ett litet stycke.

Jonas grälade med Erik och hade tagit fram sin kniv och sagt, att han hade sådan ”grejor” med sig att han skulle ta allesammans. Han var vild och tokig och hotade med revolver. Jonas yttrade bland annat att han hade sådana "remeljer" att han skulle ta ihjäl alla.

Klockan var då vid åttatiden på kvällen, ganska mörkt och snö föll.

Utan anledning sprang Jonas Molin fram till lasset, tog Westbergs yxa, och kom tillbaka mot dom andra och fäktade med yxan. Westberg blev förvånad att Jonas hade något i emot honom. Han gick mot Molin för att göra slut på bråket och få Molin att lämna tillbaka yxan. Westberg och Aronsson fick tag i Molin, och alla tre föll mot marken.Då kände Westberg att han fick ett hugg i vänstra benet.

Jonas Molin kom först upp, slängde yxan och sprang efter hästen som gått ett stycke fram, och körde ensam vidare till Bysjö där han stannade vid änkan Pelle Karins gård.

Petter Wedin sprang sista halvkilometern till Erik Svenssons gård i Bysjö och hämtade en kälke att frakta den skadade på till Bysjö.

Därifrån fraktades Westberg till sjuksköterskan i Krånge, samt vidare till lasarettet i Backe, dit han anlände kl. 5.30 på måndagsmorgonen.


 

 

____________________________________________________

Nuvarande skogsvägen mot Bysjö från Erkes.
Foto: september 2006.

 


 

Westberg hade blivit illa skuren, tvärs igenom vaddmalsbyxan och underkläderna, vilket gjorde att Aronsson för sin del hellre misstänkte Molins kniv än yxa som orsak.

Lasset lämnades tills vidare kvar hos Erik Svenssons. Man fann en kniv som hade fallit av lasset och Erik Svensson kände igen att det var Jonas Molins kniv. Den nämnda kälken hade Wedin lånat av Erik Svensson. Då Wedin hämtade kälken hos Svensson, stod Jonas vid stallet, och yttrade att Westberg blivit huggen men att det inte var han utan någon av de andra som var skyldig.

____ //____


Det rättsliga efterspelet
Jonas Reinhold blev den 5 maj 1913 av Fjällsjö häradsrätt dömd för misshandel ”därå kroppsskada följt med lifsfarligt vapen”. L E Westberg hade försökt göra upp i godo med Molin men misslyckats varefter han anmälde händelsen.


Personfakta
Jonas Reinhold Molin var född i Sunnansjö 20/3 1887. Han var 25 år vid händelsen. Han var äldst av sex syskon. Jonas dog 31/3 1928 ogift i föräldrahemmet i Sunnansjö.

Föräldrar var Johan Olof Molin f. 18/5 1857 i Överå d. 23/6 1923 i Sunnansjö och Ingeborg Margareta Nilsdotter f. 5/5 1867 i Bysjö d. 2/2 1944 i Eden.


Familjen Molins övriga öden
Fadern Olle Molin blev satt i straffarbete 1890-93 på Långholmens fängelse för knivskärning. Han lär ha fått arbeta med möbelsnickeri på fängelset, vilka färdigheter han hade nytta av när han kom tillbaks till Junsele.

Änkan Molins stuga i Djuptjärnsbacken brann ned 30/4 1928 efter att gnistor från skorstenen satt eld på spåntaket. Hon bosatte sig därefter tillfälligt i bryggstugan hos Jacke Forsséns på Östansjö. Året efter flyttade Inga med sina två yngsta pojkar till Eden som hushållerska.


Övriga inblandade vid händelsen
De två äldsta personerna L E Westberg och Anders Aron Aronsson var 44 respektive 40 år. Peter Wedin var 30 år gammal. De var alla från Sunnansjö.

Bröderna Amandus och Sigfrid Edlund var 20 respektive 15 år. De var från Östansjö.

Erik Molin f. 9/9 1888 d. 15/11 1918. Son till bonden Erik Jakob Molin född i Mo 1839 och Anna Lisa Danielsdotter född i Eden 1849. Erik var född på Eden nr 1, ”Sveja”.



 


 

____________________________________________________

Josefsbäcken som korsar skogsvägen ca 500m från Svens. Foto: september 2006.