Skrömt och sanna historier

Den osalige Olof

Av Göran Stenmark

Följande historia bygger på en uppteckning efter Lars Eric Westberg i Sunnansjö 1936 . Den utspelar sig i Långvattnet, men även Bysjö nämns i berättelsen.

En ruggig novemberdag 1873 dog i Långvattnets by gamle födorådstagaren och änkemannen Olof Olofsson. Någon anmärkningsvärt hög ålder hade inte den gamle odalmannen uppnått, men årens slit och tärd av en del sjukdomar gjorde ändå att han kunde kallas gammal vid 63 års ålder. Änkling hade han varit sedan 17 år tillbaka då hans älskade hustru Sara avlidit, och 1860 blev han födorådstagare under bonden Anders Josefsson med familj. 1864 hade en norrman vid namn Christian Andersson med familj blivit arrendatorer på Olofs gamla hemman under det norska bolaget Locknö Sågverksegare. De flyttade vidare till Bjärtrå 1868 men Olof fick bo kvar med sitt födoråd. De fyra barnen var bortgifta på annat håll.

Men efter det att Olof dött verkade det som om han hade mycket ogjort här på jorden. Han började nämligen att gå igen, spöka helt enkelt. Många människor hörde honom och såg honom också. Ibland kom han in i köket och tycktes syssla i spisen. Vid ett tillfälle blev han tillfrågad av en uppskrämd person om det var han och vad han ville, men intet svar erhölls. Ofta såg man honom komma till bakre delen av stugan och fara in genom ett öppet kammarfönster och rsvinna innanför i stugan. En söndagskväll hörde de inneboende i stugan hur en vedtrave,som var lagd efter hela farstuväggen ramlade utefter golvet med ett stort brak. De blev vettskrämda men tog en lampa för att se efter hur det såg ut i farstun men vedtraven stod där som förr.

Bland Olof efterlämnade ägodelar fanns ett mindre skrin, men det fick aldrig stå där det blev ställt utan hade alltid flyttats när Olofs ande varit på besök. Skrinet undersöktes av många, som trodde att det skulle innehålla några mystiska gömslen eller dylikt men man fann inget i det. I en uppteckning från 1936 efter Lars Eric Westberg i Sunnansjö om denne Olof Olofsson, nämner han att skrinet då fanns kvar i Bysjön.

Om man läser kyrkböckerna kan man se att Olof var född i Lillegård den 16 december 1810 och var son till Olof Ersson och hans hustru Karin Ingelsdotter. Han gifte sig 1837 med Sara Salomonsdotter född 1802 i Vallen och dotter till Salomon Eliasson och Abluna Jacobsdotter.

Den första tiden var de bosatta i Lillegård där deras första barn Nils Olof föddes 1838. I mantalslängden ser vi att Olof fr.o.m. 1842 noteras som bonde i Långvattnet och samma år föddes dottern Appolonia Kajsa. 1845 föddes Stina Magdalena och 1847 Anna Erica. 1859 var sisat året som Olof noterades som bonde i mantalslängden och därefter blev han landbonde, dvs. arrendator, under ovan nämnda personer. Sara Salomonsdotter dog i Långvattnet den 10 december 1856 och Olof själv dog som tidigare nämnts 1873, den 16 november.