Skrömt och sanna historier

Tjuvjakten vid Ottersjön 1913.


 

Av Göran Stenmark

Ur Junsele Länsmansarkiv.

Lördagen den 18 januari 1913 ingick till Länsmannen A.F. Domeij anmälan att en älg blivit skjuten vid Ottersjön i Junsele socken och hade Länsman Domeij, som av annan förrättning vore förhindrad, anmodat undertecknade att å stället verkställa undersökning därvid förekommit följande:

Landbondesonen Hillmar Jonsson i Öfverå som mötte i Edens by, medföljde för att lämna upplysningar; Erik Olof Krage, bosatt vid Österådammen i närheten av Ottersjön hördes i sitt hem och uppgav följande;

Fredagen den 10 januari hade Krage i Sunnansjö by sammanträffat med sin svåger Olof Petter Håkansson från Jansjö, Ådals-Lidens socken jämte den senares 14-årige son Johan Anselm.

Alla tre följdes till Krages bostad vid Österå-dammen. Håkansson jämte sonen hade stannat kvar hos Krage till tisdagen den 14 vid 10-tiden f.m. då de begivit sig till Sunnansjö för att hämta Håkanssons hund och köpa smör. Sedan dess hade Krage ej sett till dem. Håkansson hade gevär men sonen icke. Under måndagen den 13 hade Krage besökt Eden, vad Håkansson gjort under tiden visste han icke. De övriga dagarna hade Håkansson varit hemma hos Krage.

Tisdagen den 14 hörde Krage i sin bostad hela dagen – med vissa uppehåll – skall av hundar ända till kl. 8 å 9 på kvällen. Vid skymningen hörde han tvänne hundar ”driva” vid Ottersjön, troligen älg. Om en stund hördes tre skott, vilka avlossades i en följd, men kan Krage ej angiva något omdöme, om skyttarna voro en eller flera. Skotten avlossades i sydostlig riktning från Krages bostad. Ute i det fria hörde Krage, som nu förstod att en älg skjutits, huru det ”fräste” i snön på Ottersjön, där djuret löpte omkring. Han hörde nu skall av två hundar – en med grövre och en med spädare röst.

Hundskallet upphörde först när Krage lagt sig. Han hade på kvällen icke vågat visa begiva sig ut på spaning. På onsdagen gick Krage österut efter vägen till Juvanå-dammet och Omsjö. Ett stycke från bostaden iakttog han blod å vägen, samt tramp å den sida, som vette mot sjön. Krage förstod nu att älg här blivit under gårdagen skjuten. Vid ett senare besök på platsen hade han dessutom iakttagit spår av häst och släde ledande ner mot sjön, och syntes som den körande kommit från Omsjö-hållet och återvänt samma väg. På tillfrågan uppgav Krage att han denna vecka icke observerat annan körande färdats förbi gården, än Erik Svensson från Bysjö, vilken under fredagen kört ett hölass. Krages hustru upplyste att måndagen den 13, medan hennes man varit borta, hade Håkansson medtagit hund och gevär samt begivit sig till Saxvattnet för att jaga fågel, men vid hemkomsten ej fått skjuta. Sonen stannade hos Krages emedan han icke hade något gevär. För att utröna om älgkött möjligen funnes i gården uppmanades Krage visa omkring i alla byggnader, men kunde därvid intet upptäckas.

Härefter begåvo undertecknade efter vägen mot Omsjö och anträffade snart den plats på vägen, där enligt H. Jonssons uppgift blod på onsdagen varit synligt. Och iakttogs nu att vägen nyligen lagats (snö hade skottats från vägens sidor inpå körbanan). Spår av människor syntes i snön men kunde vi ej bilda om något omdöme om. Nerom remmen märktes skidspår ledande mot sjön. Den körande hade uppenbarligen kommit från Omsjöhållet. Spåret följdes till Ottersjön, över denna och till den plats vester om sjön där H. Jonsson uppgav att han sett en styckad älg. På sjön sågo vi spår av en älg och hund, skidspår samt av blod färgad snö. Ett skidspår syntes som om den ena skidan varit bredare än den andra. Skidorna syntes vara vanliga breda skogs- eller lappskidor med bred rund ”ränna”. Spåret vid det ställe, där köttet legat, var enahanda som vid vägen eller 62,5 cm mellan medarna. Älgspåret gick i flera krokar på sjön, och derpå in på fast mark där några granar voro uppsatta efter stranden mellan sjön och denna plats, som eljest varit synlig från vägen. Vid slaktplatsen hade körarna vänt och farit samma väg tillbaka in på allmänna vägen, där vi av hästens fotspår och spår av medarna blevo övertygade om att de körande begivit sig åt Omsjö till. I backen vid allmänna vägen syntes att flera personer gått efter åkdonet tydligen för att skjuta på lasset.

Undersökningen försvårades av att något snö fallit det sista dygnet.

Härefter begåvo vi oss till Öfverå by där följande personer hördes och berättade;

Landbondedottern Anna Jonsson hade på tisdagskvällen den 14 av sin fader J.P Jonsson fått veta att tvänne hundat jagat en älg på Ottersjön. Tisdags förmiddag begav han sig till sjön i sällskap med systern Amanda samt hustru Kajsa Åström. Följande blodspåret till vestra stranden anträffades i en grop, ett parti kött, som var överskottat med snö. Anna grävde med en käpp upp ett lår och en ryggbit samt en älghud omsorgsfullt hopviken. På hemvägen följde de efter ett skidspår över sjön. Komna till östra stranden upphörde spåret och det syntes som först en stigit av, skidorna hade gått skärskilt spår uppför backen, i vilken han satt sig på ett kullfallet träd. Personen hade tydligen medhaft en börda kött, ty vid vilplatsen iakttogs, att snön tinat samt att blodvatten runnit. Komna upp på vägen hade vittnet gått hem fortfarande i sällskap med sin syster och hustru Åström. Hillimar Jonsson hade på samma sätt fått vetskap om jakten. På onsdag e.m. hade han i sällskap med fadern begivit sig till Ottersjön. Nedkomna dit hade de följt ett älgspår, som ledde mot östra stranden och därifrån upp till allmänna vägen. Där syntes skyttarna eller skyttem ha inväntat och skjutit älgen, som kommit från Ottersjön. Blod och tydliga märken å vägkanten visade att älgen stupat der.

På sjön syntes älgen hafva fallit omkull för andra gången och dragit sig i snön ett stycke men åter kommit upp och fortsatt i krokar till västra stranden där den stupat och styckats. Med en käpp uppgrävde Hillimar huden och ett par köttstycken ur en grop överskottad med snö.

På given anledning förklarade H. att han sistlidne söndag hos Krage lagt särskilt märke till att ett av de skidpar som H. och hans son vid tillfället hade, var ena skidan något bredare än den andra.

J.P. Jonsson. Vid 5 tiden på e.m. tisdagen den 14 dennes hörde Jonsson, som befann sig vid Ottersjöns södra strand, skall av tvänne hundar ute på sjön – hundarna hade olika röst – samt iakttog ett djur stort som en älg komma gående efter östra stranden i riktning mot. Djuret vände och fortsatte vesterut. På grund av det rådande mörkret kunde Jonsson icke se varesig hundarna eller någon människa fanns på sjön vid tillfället. Jonsson trodde icke att djuret var då skjutet, emedan han ej hört något skott, utan antog att det var uttröttat av hundarna. Kl. c:a ½ 6 e.m. hörde han till sin gård i Öfverå hundskall åt Ottersjö-hållet. På onsdag hade han i sällskap med sonen varit till Ottersjön och där gjort samma iakttagelser som sonen berättat.

Undertecknade begåvo sig nu till Lars-Erik Vestberg i Sunnansjö där följande upplysningar erhölls:

O. Håkansson kom till Vestberg tisdagen den 14 vid 11-tiden f.m. och stannade ett par timmar. På onsdagsmorgonen kl. 4 kom han tillbaka och uppgav sig hava varit på hemväg från Jansjö, men kommen till trakten av Ottersjön hade han mistat hunden, varför han vänt åter till Sunnansjö. Håkansson tog hunden med sig men denne kom tillbaka om en liten stund och hämtades på torsdag vid middagstiden av sonen Johan, som följt fadern vid hans tvänne föregående besök. Håkansson hade gevär med sig vid bägge besöken. Vestbergs hund hade varit borta från gården under natten mot onsdag och hade troligen följt med Håkanssons hund.

På fråga uppgav Lars Erik Vestberg att hans hund, som var sex år gammal, hade ovanligt späd röst under det Olle Håkanssons hund hade ett grovt skall.

Som ovan

Alfr. Jonsson