Av Annagreta Eriksson H<\/p>\n
P\u00e5 beg\u00e4ran och f\u00f6r r\u00e4ttvisans skull, skriver jag \u00e4ven om \u201dGubbarna i byn\u201d.<\/p>\n
Till skillnad fr\u00e5n kvinnorna, minns jag gubbarna som mer anonyma. Dom fanns d\u00e4r, gick kl\u00e4dda p\u00e5 sommaren i bl\u00e5blus och bl\u00e5byxa, vintertid i gr\u00e5 vadmalsblus och vadmalsbyxa, alltid med slidkniven p\u00e5 b\u00e4ltet och n\u00e5gra med snus under l\u00e4ppen. P\u00e5 huvudet hade de keps el. hatt p\u00e5 vintern en krimmerm\u00f6ssa.<\/p>\n
Gubbarna fanns sommartid och h\u00f6st p\u00e5 \u00e5ker eller p\u00e5 vedbacken. P\u00e5 vintern i skogen, h\u00f6gg timmer, broschlade och k\u00f6rde ihop. Bodde ibland borta under veckorna i skogskojor.
\nP\u00e5 v\u00e5ren arbetade n\u00e5gra i flottningen, alla hade de v\u00e5rbruket med pl\u00f6jning och s\u00e5dd, potatisland, mm att arbeta med. Det var gubbarnas sak att sk\u00f6ta om h\u00e4st, stall och h\u00e4stfordon.<\/p>\n
Efter dagens slit v\u00e4ntade de p\u00e5 att kvinnorna skulle komma in fr\u00e5n kv\u00e4llsmj\u00f6lkningen. F\u00f6r att varje kv\u00e4ll bli bjudna p\u00e5 kornmj\u00f6lsgr\u00f6t med nysilad mj\u00f6lk. S\u00e5 gick \u00e5ret runt och jag upplevde \u201dgubbarna\u201d ibland hemma, ibland borta. Vi sa alltid n framf\u00f6r namnet, tex. n\u00b4Emil likv\u00e4l som vi sa a till kvinnorna, a\u00b4Jenny.<\/p>\n
Jag minns Er alla, precis som jag s\u00e5g Er d\u00e5. Jag kan minnas fel. Det \u00e4r nu mer \u00e4n 65\u00e5r sedan, jag fram till 7\u00e5rs \u00e5lder, fick dela lyckan med Er att f\u00e5 bo i Bysj\u00f6n. D\u00e4refter lite sparsamt p\u00e5 skollov, bodde \u00e4ven hemma i 2\u00e5r 5.e -6:e klass, med skolskjuts till Edens skola<\/p>\n
LYCKA
\nDet kan vara l\u00e5ga hus
\nforngr\u00e5 stuga, sovande i m\u00e5nljus
\noch en ladug\u00e5rd
\nd\u00e4r det \u00e4r tyst i spiltorna.<\/p>\n
H\u00e4starna
\nsom en g\u00e5ng stod d\u00e4r
\n\u00e4r borta
\nderas steg
\nh\u00f6r till en annan v\u00e4rld<\/p>\n
Det kan vara tystnaden
\nn\u00e4r alla g\u00e5tt,
\ndet kan vara minnet
\nav en \u00e4nnu ej f\u00f6rlorad verklighet
\n\u00e4nnu ej f\u00f6rlorad
\nty p\u00e5 sadeln
\ni den \u00f6vergivna ladug\u00e5rden\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0
\nh\u00e4nger bj\u00e4llerkransen\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0
\nsom bevarar klangen
\nspr\u00f6d som en rimfrost
\nl\u00e4tt att v\u00e4cka.<\/p>\n
Ack vid minsta dallring
\nklingar varje bj\u00e4llra
\nklarare \u00e4n himlens stj\u00e4rnor.\u00a0<\/p>\n
Av Bo Setterlind <\/em><\/p>\n Annagretas ber\u00e4ttelse om ”Gubbarna i byn” publiceras p\u00e5 m\u00e5ndag.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Av Annagreta Eriksson H P\u00e5 beg\u00e4ran och f\u00f6r r\u00e4ttvisans skull, skriver jag \u00e4ven om \u201dGubbarna i byn\u201d. Till skillnad fr\u00e5n kvinnorna, minns jag gubbarna som mer anonyma. Dom fanns d\u00e4r, gick kl\u00e4dda p\u00e5 sommaren i bl\u00e5blus och bl\u00e5byxa, vintertid i gr\u00e5 vadmalsblus och vadmalsbyxa, alltid med slidkniven p\u00e5 b\u00e4ltet och n\u00e5gra med snus under l\u00e4ppen. … <\/p>\n