S\u00e5 h\u00e4r i jultider g\u00e5r ofta tankarna tillbaka till barndoms\u00e5ren. Ett minne som alltid kommer till mig, \u00e4r n\u00e4r skylts\u00f6ndagarna annonseras ut i\u00a0 dagstidningarna. Det \u00e4r minnet av julbordet\u00a0 p\u00e5 Jonas Forss\u00e9ns aff\u00e4r p\u00e5 Eden. I flera veckor och dagar innan jul gick jag hemma och l\u00e4ngta och v\u00e4ntade, efter den dag d\u00e5 jag skulle f\u00e5 f\u00f6lja med pappa eller ibland storebror Hans-Ingvar, f\u00f6r att titta p\u00e5 julbordet.<\/p>\n
Jonas Forss\u00e9n hade sin aff\u00e4r inrymd i bostaden, som \u00e4nnu finns kvar och bebos av sonen Tore.\u00a0 Det som var s\u00e5 sp\u00e4nnande var att i juletid, \u00f6ppnades d\u00f6rren bakom varudisken, till deras kammare. D\u00e4r stod ett bord, f\u00f6r mig som liten 5-\u00e5ring, j\u00e4ttestort fyllt med julsaker och leksaker, som bara togs fram till jul.<\/p>\n
Att ta sig dit var ocks\u00e5 ett \u00e4ventyr. P\u00e5p\u00e4lsad fr\u00e5n topp till t\u00e5, startades f\u00e4rden med spark. En v\u00e4lvald mild f\u00f6rjulsdag, satt jag p\u00e5 sparken, med Hans-Ingvar bakp\u00e5 som skjutsare. F\u00e4rden gick efter vinterv\u00e4gen, en timmerv\u00e4g f\u00f6r h\u00e4stk\u00f6rare. Den v\u00e4gen gick f\u00f6rbi hemma hos oss, f\u00f6rbi Nybygget (Mariannes o Pelles) \u00f6ver Kustj\u00e4rnsmyran, tv\u00e4rs \u00f6ver sj\u00f6n G\u00f6singen. Sedan upp p\u00e5 Edens byv\u00e4g. Nu var vi n\u00e4ra Aff\u00e4ren och julbordet. Hur l\u00e5ng tid det tog vet jag inte, men det hade redan b\u00f6rja skymma innan vi var framme.<\/p>\n
Det var varmt och sk\u00f6nt inne i aff\u00e4ren. Jonas med fru tog emot oss med gl\u00e4dje och ber\u00f6m \u00f6ver v\u00e5r l\u00e5nga f\u00e4rdv\u00e4g. Jag s\u00e5g med stora \u00f6gon in genom den \u00f6ppna d\u00f6rren, snart skulle jag f\u00e5 g\u00e5 in f\u00e5 besk\u00e5da allt det vackra.\u00a0Har inget minne av att vi k\u00f6pte n\u00e5got. Ej heller att jag k\u00e4nde n\u00e5gon hunger efter den l\u00e5nga f\u00e4rden. Men tror s\u00e4kert att vi blev bjudna p\u00e5 n\u00e5got av makarna Forss\u00e9n. Bes\u00f6ket blev inte l\u00e5ngt, f\u00f6rr\u00e4n vi blev tvungna att bege oss hem igen.\u00a0<\/p>\n
M\u00f6rkret hade tilltagit men Hans-Ingvar kunde v\u00e4gen. Lycklig och n\u00f6jd \u00f6ver allt det vackra jag f\u00e5tt se, somnade jag p\u00e5 sparken till medarnas gnisslande och Hans-Ingvars knarrande fotsteg. Men s\u00f6mnen blev inte l\u00e5ng, f\u00f6rr\u00e4n jag blev v\u00e4ckt och fick springa mig varm en stund. Det hade mamma f\u00f6rmanat oss om.\u00a0<\/p>\n
Vi n\u00e4rmar oss hemmet, ljuset lyser varmt i k\u00f6ksf\u00f6nstret, Det \u00e4r varmt och sk\u00f6nt inomhus, maten st\u00e5r p\u00e5 bordet.\u00a0 \u00c4ter mig m\u00e4tt, kryper sedan i s\u00e4ng, \u00e4r alldeles f\u00f6r tr\u00f6tt f\u00f6r att kunna ber\u00e4tta om allt jag sett, men i morgon ska jag ber\u00e4tta om julbordet och allt det fina som stod p\u00e5 det.<\/p>\n
\/Annagreta Eriksson H<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
S\u00e5 h\u00e4r i jultider g\u00e5r ofta tankarna tillbaka till barndoms\u00e5ren. Ett minne som alltid kommer till mig, \u00e4r n\u00e4r skylts\u00f6ndagarna annonseras ut i\u00a0 dagstidningarna. Det \u00e4r minnet av julbordet\u00a0 p\u00e5 Jonas Forss\u00e9ns aff\u00e4r p\u00e5 Eden. I flera veckor och dagar innan jul gick jag hemma och l\u00e4ngta och v\u00e4ntade, efter den dag d\u00e5 jag skulle … <\/p>\n