Pratade i telefon med min yngre bror Jan-Ola. Som alltid n\u00e4r vi pratar med varandra, s\u00e5 kommer vi in p\u00e5 barndomsminnen fr\u00e5n v\u00e5r hemby Bysj\u00f6n. V\u00e5r pappa Johan, var som jag tidigare ber\u00e4ttat, en naturens man. J\u00e4gare, fiskare, ett arv han f\u00e5tt, fr\u00e5n sin far Pelle, \u00e4ven kallad ”r\u00e4vPelle”, p\u00e5 grund av sitt jaktintresse. Det arvet som \u00e4ven v\u00e5r storebror Hans-Ingvar f\u00e5tt av pappa Johan. Arvet vilade nu ocks\u00e5 p\u00e5 Jan Ola,som var totalt ointresserad.<\/p>\n
S\u00e5 b\u00f6rjade han, att i telefon ber\u00e4tta f\u00f6r mig en m\u00e4rklig historia\/<\/p>\n
Det var en kall och sn\u00f6rik vinterdag 1945. Jag var 13 \u00e5r. Eftersom kylan h\u00e5llit i sig ett tag,och f\u00e4rdmedlet f\u00f6r att ta sig de nio km, till Eden, f\u00f6r att inhandla f\u00f6rn\u00f6denheter, var spark, skidor eller ”apostlah\u00e4starna”, s\u00e5 b\u00f6rjade det att tryta med mat i skafferiet.<\/p>\n
I dag vet jag mig ingen levandes r\u00e5d, sa mamma, jag har ingenting att s\u00e4tta p\u00e5 bordet. M\u00e5tte det snart bli blidv\u00e4der. Tur att vi har mj\u00f6lktag hos Signe i alla fall …<\/p>\n
Jag kan h\u00e4mta mj\u00f6lken, sa jag, samtidigt som jag la till, ska fixa lite mat ocks\u00e5. Tog tomhinken och gick, n\u00e4r jag kom till ”r\u00e4nnelbrokroken”, fick jag se en tj\u00e4der sitta h\u00f6gst upp p\u00e5 en talltopp i ”Olofsj\u00e4rla”. N\u00e4rmade mig den f\u00f6rsiktigt, men den lyfte och fl\u00f6g sin v\u00e4g. T\u00e4nkte, d\u00e4r fl\u00f6g v\u00e5r mat sin kos.<\/p>\n
Jag gick vidare efter byv\u00e4gen. N\u00e4r jag kom till ”Br\u00e4nna”, d\u00e4r Harriet och Benke har sin sommarstuga , satt tj\u00e4dern d\u00e4r i ett tr\u00e4d. Skyndade mig till Fritjofs, bytte mj\u00f6lkhink och tror du inte, den satt kvar i tr\u00e4det p\u00e5 ”Br\u00e4nna”. Men n\u00e4r jag n\u00e4rmade mig den, lyfte den och fl\u00f6g \u00f6ver myren hem\u00e5t igen. ”h\u00f6rr\u00f6 dudu” dig ska jag ha, v\u00e4nta bara sa jag h\u00f6gt till mig sj\u00e4lv.<\/p>\n
Tro det eller ej, men n\u00e4r jag kom till”Olofsj\u00e4rla” igen, sitter tj\u00e4dern d\u00e4r i samma tall som jag s\u00e5g honom i f\u00f6rut. Jag sm\u00f6g mig f\u00f6rbi, det fortaste jag kunde, hem\u00e5t med mj\u00f6lkhinken, kollade bak\u00e5t , tj\u00e4dern satt kvar. \/ F\u00e5r jag l\u00e5na en b\u00f6ssa, sa jag till pappa. Jag ska skjuta en tj\u00e4der i”Olofsj\u00e4rla”. Jass\u00e5 , sa han p\u00e5 sitt lugna s\u00e4tt, sk\u00f6 du d\u00e4, du kan ta salongsgev\u00e4re.\/<\/p>\n
Efter det att jag f\u00e5tt en del instruktioner om b\u00f6san och hur jag skulle g\u00e5 till v\u00e4ga, s\u00e5 \u00e5lade jag som pappa sagt, v\u00e4gen fram till ”r\u00e4nnelbrokroken” Tj\u00e4den satt kvar. Jag satte mig upp f\u00f6siktigt, lyfte b\u00f6ssan,……..siktade och tryckte av. Tj\u00e4dern ruskade lite p\u00e5 huvudet, undrade nog vad som h\u00e4nde, men satt kvar. Jag laddade om b\u00f6ssan igen,siktade lite under huvudet, som pappa hade sagt. Vilket jag gl\u00f6mde f\u00f6sta g\u00e5ngen. Nu blev det full tr\u00e4ff.<\/p>\n
Tj\u00e4dern f\u00f6ll, f\u00f6rsvann i djupsn\u00f6n- jag sprang hem med b\u00f6ssan. Gick sedan ut f\u00f6r att leta efter f\u00e5geln. Kavade mig fram i djupsn\u00f6n, som gick \u00e4nda upp till midjan. D\u00e4r i sn\u00f6n l\u00e5g den, t\u00e4nkte inte p\u00e5 annat \u00e4n, nu blir mamma glad f\u00f6r nu har vi mat. Tj\u00e4dern v\u00e4gde 7 kilo.<\/p>\n
N\u00e5gon mer jakt blev det inte f\u00f6r min del, varken d\u00e5 eller senare. Jaktintresset – farsarvet, gick vidare fr\u00e5n min bror Hans -Ingvar till hans dotter Harriet, som blev en duktig skytt, har skjutit flera \u00e4lgar tillsammans med Bysj\u00f6 jaktlag under de g\u00e5gna \u00e5ren.<\/p>\n
F\u00f6r \u00f6vrigt , tj\u00e4dern var god, vi hade mat en hel vecka. Kylan gav med sig och vi kunde ”fara fram” p\u00e5 Eden till Jonas Forss\u00e9ns aff\u00e4r, och fylla p\u00e5 matf\u00f6r\u00e5det igen.<\/p>\n
Med det slutade hans ber\u00e4ttelse.<\/p>\n
Annagreta Eriksson H. i Holafors 2014 – 08 – 10.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Pratade i telefon med min yngre bror Jan-Ola. Som alltid n\u00e4r vi pratar med varandra, s\u00e5 kommer vi in p\u00e5 barndomsminnen fr\u00e5n v\u00e5r hemby Bysj\u00f6n. V\u00e5r pappa Johan, var som jag tidigare ber\u00e4ttat, en naturens man. J\u00e4gare, fiskare, ett arv han f\u00e5tt, fr\u00e5n sin far Pelle, \u00e4ven kallad ”r\u00e4vPelle”, p\u00e5 grund av sitt jaktintresse. Det … <\/p>\n