N\u00e4r jag var liten \u00e4lskade jag \u201datt g\u00e5 p\u00e5 andras dass\u201d. \u00a0Jag beh\u00f6vde alla g\u00e5nger inte g\u00e5 dit f\u00f6r\u00a0att jag m\u00e5ste eller hade behov. Dassrummet tilltalade mig, jag var trygg p\u00e5 dass. D\u00e4r kunde jag f\u00e5 vara ensam, sitta och fantisera. Titta i tidningar och priskuranter som \u00c5hlen&Holm och Oskar \u00c5ren \u2013 Wiskadahls m.fl. och dr\u00f6mma mig bort.<\/p>\n
D\u00e4r fanns en haspel p\u00e5 insidan av d\u00f6rren, jag kunde l\u00e5sa in mig, ingen kunde komma in f\u00f6rr\u00e4n jag sj\u00e4lv \u00f6ppnade.\u00a0 P\u00e5 n\u00e5gra av dassen fanns det bilder och tavlor p\u00e5 v\u00e4ggarna. Kungatavlan var popul\u00e4r, \u00e4ven tavlan av Mo gamla kyrka och klockstapel. Vissa hade trasmattor p\u00e5 golvet och en hemgjord bj\u00f6rk kvast i ett h\u00f6rn, d\u00e5 brukade jag st\u00e4da dasset.\u00a0 I regel var dassen inbyggt i ladug\u00e5rden med d\u00f6rr p\u00e5 utsidan av v\u00e4ggen. Men det fanns \u00e4ven frist\u00e5ende dass, det fanns dass med ett h\u00e5l och \u00e4nda upp till fyra h\u00e5l, d\u00e5 med ett litet \u201dbarnh\u00e5l\u201d. Det fanns inte lock \u00f6ver h\u00e5len p\u00e5 alla dass. Jag \u00e4r nu 73 \u00e5r, men kan \u00e4nnu efter alla \u00e5r frambringa minnen fr\u00e5n dessa mina barndoms dass.<\/p>\n
Har \u00e4ven under alla \u00e5r \u00f6nskat mig ett utedass h\u00e4r hemma p\u00e5 g\u00e5rden, men d\u00e4r har det blivit stopp.\u201dVad ska du med ett utedass till, n\u00e4r du kan g\u00e5 p\u00e5 toa inomhus\u201d? S\u00e4ger Kjell. Men det handlar inte om det, utan k\u00e4nslan av att f\u00e5 sitta p\u00e5 ett utedass, kunna st\u00e4nga d\u00f6rren om sig, sitta och meditera i egna tankar. Fly v\u00e4rlden f\u00f6r en stund. K\u00e4nna alla utedofter, lyssna till alla ljud, ett dass lever, det g\u00f6r inte p\u00e5 en innetoa..<\/p>\n
F\u00e5 inreda dasset efter min egen smak, tror inte jag skulle anv\u00e4nda det till vad det \u00e4r \u00e4mnat f\u00f6r, utan bara sitta d\u00e4r, l\u00e5ta alla mina k\u00e4nslor komma till mig. Barnbarnen kunde f\u00e5 leka d\u00e4r, f\u00e5 anv\u00e4nda det. Kanske dom d\u00e5 kunde f\u00e5 uppleva samma k\u00e4nsla. Det dasset skulle bara anv\u00e4ndas sommartid, samt vara f\u00f6rsedd med en kemtoainsats.<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
Holafors 2010-08-08
\nAnnagreta Eriksson H<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
N\u00e4r jag var liten \u00e4lskade jag \u201datt g\u00e5 p\u00e5 andras dass\u201d. \u00a0Jag beh\u00f6vde alla g\u00e5nger inte g\u00e5 dit f\u00f6r\u00a0att jag m\u00e5ste eller hade behov. Dassrummet tilltalade mig, jag var trygg p\u00e5 dass. D\u00e4r kunde jag f\u00e5 vara ensam, sitta och fantisera. Titta i tidningar och priskuranter som \u00c5hlen&Holm och Oskar \u00c5ren \u2013 Wiskadahls m.fl. och … <\/p>\n