Det kan uppfattas som lite absurt att jag skriver om dass.<\/p>\n
Men jag har fr\u00e5n det jag var liten haft en l\u00e4ngtan att f\u00e5 vara ensam, sj\u00e4lv kunna sitta och t\u00e4nka och fantisera. Det kunde jag f\u00e5 g\u00f6ra p\u00e5 dass. Vintertid fanns det ingen l\u00e4ngtan att sitta kvar. Numera har i regel alla barn ett eget rum, d\u00e4r de kan f\u00e5 vara ost\u00f6rda, kunna st\u00e4nga d\u00f6rren om sig, vilket \u00e4ven m\u00e5nga g\u00e5nger kan ge en ensamhetsk\u00e4nsla. S\u00e5 det var nog inte s\u00e5 tokigt med dass i alla fall. Beh\u00f6vde inte vistas d\u00e4r j\u00e4mt, bara ibland. Och inte beh\u00f6vde man k\u00f6a heller. Flera kunde g\u00e5 samtidigt.<\/p>\n
Som barn p\u00e5 ett Skolhem delade jag allt inom det husets v\u00e4ggar med 35 andra barn, vilket jag ocks\u00e5 skriver om i min bok Skolhemsongen. N\u00e5gonting som jag d\u00e4remot inte har n\u00e5got minne av \u00e4r hur vi som \u201dgick p\u00e5 dass\u201d sk\u00f6tte hygienen. Det sas ingenting om att tv\u00e4tta h\u00e4nderna efter varje bes\u00f6k och var skulle vi tv\u00e4tta dom? D\u00e4remot fick vi l\u00e4ra oss det p\u00e5 skolhemmet, d\u00e4r fanns det tv\u00e4ttm\u00f6jligheter efter varje bes\u00f6k.<\/p>\n
Ja, s\u00e5 kan man ocks\u00e5 beskriva\u00a0 en l\u00e4ngtan att f\u00e5 vara ost\u00f6rd.<\/p>\n
Annagreta Eriksson H.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Det kan uppfattas som lite absurt att jag skriver om dass. Men jag har fr\u00e5n det jag var liten haft en l\u00e4ngtan att f\u00e5 vara ensam, sj\u00e4lv kunna sitta och t\u00e4nka och fantisera. Det kunde jag f\u00e5 g\u00f6ra p\u00e5 dass. Vintertid fanns det ingen l\u00e4ngtan att sitta kvar. Numera har i regel alla barn ett … <\/p>\n