|
|
Av Göran Stenmark
Ur kyrkorådsprotokoll Junsele den 15 oktober 1876; S.D. sedan Bonden Johan Persson Sjöberg i Sunnansjö och hans hustru Anna Stina Ersdotter, till följe af dem emellan uppkommen oenighet, blifvit enskildt af Pastor varnade och förmanade, hade då någon bättring icke hörts af, bemälde makar blifvit för Kyrkorådet förekallade, samt hade nu iakttagit inställelse. Johan Persson, tillsporde om orsaken till den uppkomna oenigheten, hvilka båda makarne erkände länge hafva egt rum, uppgaf, att hustrun aldrig velat lämpa sig efter honom, utan vore mycket envis och halstarrig, att oenigheten alltifrån deras äktenskaps begynnelse den 30 Mars 1873 förvarit och betagit med åren, att den nu gått för långt, att hustrun, då hon blir ond på honom, ofta slår och luggar honom, hvarjemte Johan Persson beskyllde henne för otrohet, ity att han ej ville såsom sine erkänna de af henne sist födda tvillingbarnen, utan att dock kunna derför angifva annan grund än att han sett en mansperson vid ett visst tillfälle i November månad förleden höst ligga i en säng i kammaren innanför makarnas dagliga boningsrum, hvarjemte hustrun ofta brukat gå ärende åt den uppgifna personen, synnerligast för att köpa dricksvaror. Johan Persson klagade äfven derför, att hustrun icke ville bruka Guds ord, utan tvertom lastade det af honom, då han ville i stillhet betrakta det heliga ordet. Johan Perssons hustru erkände att oenighet alltid varit mellan makarne, påstod, att mannen var för trätsam och omöjlig att komma sams med, synnerligen som, sedan tvillingbarnen föddes, ville på det bestämdaste afvisa beskyllningen för otrohet i äktenskapet, men beklagade sig deröfver, att mannen jemnt och ständigt horkallar henne och barnen, nekade och, att hon någonsin slagit och luggat sin man, men påstod tvertom, att hon varit föremål för hans hugg och slag. Bondhustru Sara Molin från Sunnansjö upplyste att Johan Persson varit elak till sinnet alltjemnt, hade äfven varit obillig mot sin förra hustru, kunde icke närmare om orsaken till den nu rådande oenigheten mellan makarne, men förhållandet det emellan hade hörts blifva sämre denna sommar än förut. Johan Persson nekade, att han hafva varit elak mot sin förra hustru, kunde ej förebrå henne något, vidhöll anklagelsen på nuvarande hustru för otrohet och uppgaf serskildt ett tillfälle förleden november månad, då han jemte öfriga grannar i byn, hvilken är under Laga skifte, skulle upptaga väg till den s.k. Nygården, hade den förutnämnde personen, som han misstänkt haft oloflig umgängelse med hans hustru, passat på och gått in i Perssons gård och lagt sig samt låg qvar, när Persson hemkom, viljande Joh. Persson påstå, att äktenskapsbrottet då skett, hellst barnens födelse den 8 sistl. Augusti öfverensstämde med den tiden . Johan Persson kunde dock icke förneka att han den sista tiden så väl som förut och efteråt plägat vistas i hemmet och om nätterna haft samma lägerstad som hans hustru, men fortfor likväl att förneka sitt faderskap till barnen. Arbetaren Nils Markus Markusson i Sunnansjö upplyste att makarne Persson alltifrån begynnelsen af deras äktenskap varit oenige; hade hört Joh. Persson beskylla hustrun för otrohet, men vittnet kunde inte upplysa huruvida det låge någon sanning i beskykllningen. Vittnet hade sig bekant, att den man, som Persson misstänkt, en gång var i Perssons hus i en kammare, dit och Perssons hustru ingått och hade hustrun sedan utkommit och beklagat sig, att den i kammaren innevarande personen velat vara oanständig med henne. Föderådstagaren Christoffer Nordin i Eden, som var närvarande vid den vägutstakning hvarom Joh. Persson nämnt, upplyste, att Persson icke följde med de öfriga på denna förrättning längre än ett stycke från sin bostad, då han vände om och gick hem, anseende vittnet att Persson endast ungefär ¼ timme vid detta tillfälle varit från hemmet borta. Föderådstagaren C. O. Zetterström från Böhlen, som och vid förenämnde vägutstakning varit tillstädes, instämde med Nordin med tillägg, att den af Joh. Persson misstänkte personen vid deta tillfälle gått in i en kammare i Perssons hus och lagt sig, sedan han anmodat Zetterström väcka sig, när de återkommit från sin förrättning, hvilket vittnet och gjorde, men fann honom då redan vaken. Då vidare upplysning i saken icke kunde vinnas, och då uppenbart är, att missämja och oenighet uppkommit mellan makarna Persson, en oenighet, som snarare till än aftagit på sednare tiden, skulle Kyrkorådet göra klart för parterna, huru de med ett sådant liff missh…. försyndade sig mot Gus, förbittrade sin samlefnad och söndrade det, som Gud genom äktenskapets heliga förenat. Äktenskapet vore en Guds instiftelse, som medföre rik välsignelse, om de af Gud föreskrefna villkor uppfylldes, hvaremot missbruket af denna inrättning, så väl som missbruk af andra Guds gåfvor, alltid bure onda och bittra frukter. Makarna förmanades allvarligen bedja Gud om nåd till sämja och enighet med hvarandra för att icke äfventyra och förspilla själars frid och salighet. De borde hvar och en först döma sig sjelfva, men öfverseende med havrandra, icke hysa ogrundade misstankar mot hvarandra, utan söka Guds hjelp bekämpa den och drifva den ifrån sig, när de vilja insmyga sig. De borde framförallt vinlägga sig nu att hos vår dyre frälsare söka nåd och förälåtelse för de sina synder och Guds andes kraft och .. till nyfödelse, så skulle de nog, då de i tron förnimma att Gud har försorg med dem och deras synder och förlåter rikligen, också lära att fördraga och förlåta hvarandra så att de måtte såsom Christna makar vara hvarandra till hjelp och stöd och icke till ofärd och förderf. Som vidare intet förekom upplöstes sammanträdet.
_____________________________________________________________________________________________
JOHAN PERSSON SJÖBERG Johan gift 1:a ggn 1841 med: Johans barn i 1:a giftet, med Sara:
Johan gift 2:a ggn 1873 med: Johans barn i 2:a giftet, med Anna Stina:
Anna Stina gift 2:a ggn med: Anna Stinas barn i 2:a giftet, med Henrik:
|