Tragedin på Ysjön i Sunnansjö 1902.
Tidningsklipp ur Sollefteåbladet 1 nov 1902
Fyra ungdomar var ute på Ysjöns is, 26 oktober 1902. Den blanka men förrädiska höstisen höll inte för sparkåkning när de kom till det strömmande vattnet vid Ysjöns utlopp vid Lillholmen.
Tre av ungdomarna drunknade när isen brast. De som dog var Per August Henriksson, Hilda Sjöberg och Märta Danielsson. Det var Per August som skjutsade flickorna på sin kälke. Fabian Åström hjälptes med nöd och näppe upp ur vattnet.
Hilda Sjöberg, född 1886, var dotter till Johan Peter och Sara Sjöberg i Sunnansjö.
Märta Dea Danielsson född 1886, hade tidigare flyttat med sina föräldrar till Murjek men efter några år återkommit som piga till sin födelseby Sunnansjö hos Lars och Margreta Westbergs.
Namnet Murjek är samiskt och betyder ungefär bärland. Murjek är en liten norrbottnisk järnvägsknutpunkt i Jokkmokks kommun mellan Lule och Råne älvar. Engelsmän byggde stationssamhället. Dess storhetstid var under utbyggnaden av vattenkraften i Stora Lule älv.
Järtecken om olyckan genom ljudet av hästbjällror som plötsligt försvann i intet berättades det om efter olyckan av Hilda Sjöbergs storasyster Maria (fyra år senare gift Sellin i Östansjö).
Ett skillingtryck om den sorgliga händelsen skrevs av "fyra ynglingar" på melodin "En visa vill jag sjunga". Källa Sofia Karlström, Sunnansjö.
Vers 1
En visa vill jag sjunga om någon lyssna vill
den handlar om tre unga, som livet har satt till.
På stora Ysjöfjärden de offrade sina liv
och ifrån denna världen de alla ren är fri.
Vers 2
En obeständig vandring vårt liv i världen är
hur sig en mänska vänder det emot döden bär.
Ja, ingenting är vissare än vi ur livet går
ja, ingenting är vissare än ändan som vi får.
Vers 3
Som fåglarna bort flyger och hastigt från oss far
så många möta döden i sina halva dar.
Om morgonen står blomman kvar och i sin fröjd
om aftonen är den förbi och ner mot jorden böjd.
Vers 4
Det var den 26 oktober år 1902
tre barn var ut att leka på klara isen blå.
Men om de skulle veta vad som dem förestod
att de döden skulle möta i djupa böljan blå.
Vers 5
En gosse och två flickor som isens offer var
som så fick möta döden i sina unga dar.
Men vi får säkert tänka att Herren tagit dem
ifrån oss här på denna jorden upp till sitt rätta hem.
Vers 6
Per August heter gossen från Sunnansjö han var
som 16 år har vandrat i denna jämmerdal.
Han blev, som blomman rycken ifrån moder och ifrån far
och syskonen fem stycken som sörjande går kvar.
Vers 7
Den andra heter Hilda från samma by hon var
de även är i livet ja, både mor och far.
Som med ett sårat hjärta sitt barn begråta må
som de så ömt har vårdat i 17 långa år.
Vers 8.
Den tredje ifrån Murjek och 17 år hon var
hennes moder är nu döder men fadern lever kvar.
Två systrar och två bröder hon också lämnat har
som, tydligen vi känna de sorg i hjärtat bär.
Vers 9.
Den flickan heter Märta som ifrån Murjek kom
till Sunnansjö att tjäna men tjänsten blev ej lång.
Hon hade många vänner som henne sörja må
hon älskades av alla som kände henne då.
Vers 10.
I två år har hon vistats i Norrbottens län
och förr hon tjänat i Sunnansjö och hit hon kom igen.
Hon ville inte trivas i Nordens kalla land
sitt hem hon hördes hava där förr hon varit har.
Vers 11.
Det kan dock ingen tänka vad sorger detta var
som inte det har prövat och sorger haver havt.
Det kan ju var en tänka som vän och syskon har
att detta måste kännas, ja, lite för en och var.
Vers 12.
Om någon önskar veta vem visan diktat har
så är det fyra ynglingar som sorgen delat har.
Att sången den är enkel ja, det erkännes må
men detta, kan ej hjälpas, vi sjunger den ändå.
|