Kategori: Allmänt

Tranbärsplockning vid Kustjärn i höst, söder om Gösingen.

Foto: Stina Humlegård

 

Varmt välkomna till den vackra Bysjöns strand, söndag 28/7. 14:00-17:00.

För 100 år sedan sadlade handlaren EP Person om från lanthandel till att köpa och sälja skog. Nu håller samma sak på att hända igen i annan form. Man bygger vindkraft med lokalpolitikers fromma medgivande.

Vi i yst förfasar oss om vad som ska hända sör om Sönnansjö i det natursköna Storsjöområdet med sina fantastiska sjöar och sandstränder… Men inga Sollefteåpolitiker verkar ha satt sin fot i området någonsin i sitt liv, annars skulle de protestera.

Samebyarna har fått miljonkompensationer för att de inte kan ha renar i området. Men människorna sägs det inget om…

De som bygger är norskar, engelsmän, tyskar och SCA i samarbete norrländska baggbölare som f.d. militären Flodin från Härnösand.

/Lars Eric

Posten som förr – Som när Gerhard Sjölander och ibland barnen Carl-Gerhard och Jan gick med postsäcken till Bysjö.

Nu är det slut på NordPosts (Dansk-Svenska statliga bolaget) och dess lust att gå ut med posten till junselebyarna. De skyller på Post och Telestyrelsen. Men PT ger undantag om bolaget själv vill slippa. PostNord tog halmstrået och ger tusan i att dela ut post till skogsbyarna.

På Ystasjö finns numera även Bysjös fem lådor, på ett lyxigt ställ och postlådor med självstängande lock.

– Vi annars, på Ystasjö och Sönnasjö, får samsas på nåder i gamla postlådor, vid sidan om… 🙂

/Lars Eric

 

 

I 50 år har vi varit med på olika skolavslutningar/examen. Där har vi satt en gräns. Årets skolavslutningar för tre av våra barnbarn, blev utan besök av morfars.

Men det är vackra minnen att tänka tillbaka på. All den glädje och frihet, alla finklädda barn och föräldrar som samlats i kyrkan, känner inför sommarlovet. Alla vackra barnsånger och sommar psalmer, som hör sommarens intågande till. Men dagens tempo gör att vi gamla inte riktigt hinner med.

Det var lugnare förr.  Har minnen  från en skolavslutning hemma i Bysjön, eller slutskola som vi sa då. Jag var sex år. Så många skolbarn var det inte, kanske 10 st i varierande klasser. Det var  högtidsdag för  barn, föräldrar och syskon, finklädda och förväntande samlades vi hos Adolf Westbergs, där skolan var inhyrd i ett enda rum, som var skolsal.

Lärarinnan Märta Westberg stod ute,  finklädd  på lövad veranda och välkommnade oss.  Skolsalen var pyntad med björkar och blommor. Efter förhör, sånger, betygsutdelning, blev vi alla bjudna på kaffe för vuxna och saft till barnen. Med goda bullar och kakor ute i deras trädgård. Vi satt i gräset. Det var alltid, som jag vill  minnas, sol och värme. Flaggan var hissad. Det var glädje, men även vemod det året. Sista skolavslutningen i byn. Skolan lades ned.

Men om hälsan står oss bi, så kanske vi kan få uppleva ännu en skolavslutning, när yngsta barnbarnet Jacob om två år, avslutar sitt första skolår.

Dagens citat :   Vårt liv är här och nu och bara vi kan välja vad vi vill göra med det.

+ 15 gr…                                                  vi hörs …

Annagreta

/Från Mommas Blogg

 

Igår kläcktes nio nya invånare hos Gustafssons här i Bysjö. Nog är dom söta!

Med vänlig hälsning
Päivi Westberg

 

Hej!

Nu är det dax igen för sommarens arrangemang i Junseles byar.

Hälsningar
Monica Blomström

Ingrid Sjödin, f. Sjölund. Den siste som är född på Fransåsen. Ingrid och hennes storasyster här på besök på Bysjö kafédag 2008.

Ingrid växte upp med sin morfar Erik Petter Sjölund (f. 1862 11/7) som fosterfar, iom att hennes far drunknade i Rörtjärn, på svag höstis, innan hennes föräldrar hunnit gifta sig.

E P Sjölund kom till Fransåsen 1907, efter att först ha bott i Bysjö på hyra i fyra år, efter att deras stuga brunnit. När stugan de hyrde i Bysjö blev såld till en annan familj, så var man tvungen att ge sig iväg till Fransåsen.

Familjen hade uppe på Fransåsens höjd, vinterstugan på bolagsmark och sommarstugan på privat mark. Rågången gick mellan husen. De blev därmed arrendatorer åt två markägare. Trots lagen om arrendatorers rätt att köpa sin mark redan på 1920-talet, förvägrades de att köpa. Och Fransåsen är sedan Sjölunds tid öde. Det var inte lätt att stå på sig om man inte var lagkunning på den tiden.

Vinterstugan blev såld och flyttad till Ottsjön som fritidshus, men är numera ersatt av en ny stuga på samma ställe. Sommarstugan är nedbrunnen. ”Gästgiveristugan” som morfar lade nytt spåntak på och försökte hålla i skick, är idag nästan helt förfallen. Bara väggarna står kvar.

/Lars Eric

Vägen mellan Östansjö och Bysjön är lite lerig men börjar torka upp nu.

Bävern är flitig nu på våren, som här vid forsen vid Näset, Bysjön.

Isen har börjat släppt vid Näset en hel del och även vid Bysjöns strand börjar det bli vatten närmast land.

Så nu är det bara att ta ett dopp vid bastun!! Annars är det dåligt med vårtecken förutom fåglar som kommit.  Några tranor har vi sett, några orrar är på sjön på mornarna och en del småfåglar ser man som björktrastar t.ex.

Nu väntar vi på lite mer värme och lite blommor!

/Staffan

Johannes Bertilsson. Brevbärare yst åt.

Man förstår benämningen ”postgång” när man ser bilden.

Foto: Calle Mildh och Petter Jonssons ateljé i Krange. /LEF

 

Jag föddes för 76 år sedan här i min hemby Bysjön. Hur postgången var då har jag ingen vetskap om. Finns heller ej någon bybo kvar från den tiden som kan berätta det för mig.  Men mitt första minne av posthämtningen var en trälåda i Bysjö skola, i början av 40-talet. Skolan var inrymd hos Adolf Westbergs.

Där ute i deras farstu stod denna låda. Hur posten kommit dit och av vem vet jag inte, men den kom med en stor postväska, som någon hämtat på Östansjö. Dit hade den kommit med Magnus Anderssons turbil, som gick mellan Krånge och Grundtjärn. Lärarinnan Märta Westberg sorterade och lade posten i högar i denna låda. Med stort allvar och ansvar fick jag och min lillebror Jan-Ola uppdraget att hämta posten ibland. Då fick vi inte stanna kvar nere i byn och leka, utan skulle gå raka vägen hem igen.

Kunde också hända att något brev skulle skickas. Frimärke köptes hos Westbergs. Ett frimärke kostade 5-10 öre. För att jag inte skulle tappa slanten, så stoppade mamma den i min sko, där den skavde hela vägen. Jag neg och lämnade fram brevet och femöringen till lärarinna. Hon satte på ett frimärke och stoppade det i postväskan. Minns att jag fick beröm av henne för att jag var duktig. Jag tyckte hon var respektfull men snäll. Det kunde gå en hel vecka innan postväskan lämnade byn och brevet kunde börja sin färd till mottagaren.

Efter några år blev det nyordning. Nu skulle tre postväskor lämnas och hämtas på Östansjö, dit var det fem km. Två väskor lämnades hos Jenny och Emil. Den ena var till oss, Lappåsen och dom själva. En hämtades av Allans som delade den med Ingemars. Den tredje väskan, storväskans post, lämnades hos Westbergs för ”nerbyssa”, Fritjofs, Mannes, Kjefvens  och Adolf Byström. Och även Bredvattnet.

Jenny skötte våran väska, Westbergs den nere i byn. Ett hämtschema gjordes upp. En person ur varje familj, hämtade och lämnade väskorna var sin vecka.  Bysjövägen var dålig, knapp körbar med bil. Men posthämtningen skulle skötas i ur och skur, spöregn, snöyra och köldgrader. Cykel, spark eller till fots gällde. Posten skulle bara hämtas.

Men så småningom anställdes en person som ensam skötte postsysslan. Då hade jag flyttat till Junsele skolhem för att gå i skola.  Tror den förste var Gerhard Sjölander. Den jag minns med säkerhet var Yngve Holmkvist. Han körde moped, fast han var för ung för det. Fort gick det till allas belåtenhet. Men det skulle också ändras.

Bland min mor Adas  anteckningar står det att, den 29 sept.1962 fick vi postlådor till alla fam. i Bysjön. Nu kom posten med bil, den förste som körde posten var Verner Hellgren från Junsele. Nu känns det lyxigt skriver hon, bara några meter till postlådan och Hellgren sköter alla postärenden åt oss hemma i köket. Och så har det varit, med olika brevbärare under åren.

Men nu är det slut med den servicen. Tillbaka till början av postgången på 1940-talet igen. Från den 1:a juli ska posten för de fyra hushållen som bor kvar i Bysjön åter hämtas på Östansjö. De flesta sköter ju numera sin post på dator, email, eller  iPhone etc. Men min bror som är 83 år och bor i föräldrahemmet har inget av detta, som han kallar – ”nymodigheterna”.

Så han får som förr, åka 5 km till Östansjö om han vill få sin post varje dag. Och för övriga postärenden åka två mil in till Junsele.  Enkel resa.

 

 /Annagreta Eriksson. H.  (oppi johans)

Skidåkare i Bysjön! Foto: Päivi Westberg.

Jon Wallgren, 80 år i täten, följd av Ulla Englsperger och Kajsa Brännström. De är på väg ner från Backen till sjön för att åka en runda på sjön (4 km.) Dagens pensionärer är bättre tränade än ungdomen!

/Staffan Westberg

 

 

En bild på skidspåret i Bysjön som P-O gjort.  

Kom och prova på välpreparerade skidspår i sagolik naturmiljö!

 

Bysjö byförening har köpt in en spårdragare så nu kan vi dra skidspår dit vi vill. Nu har vi ett spår en sväng på sjön och ett som går till Lövsjön.  Alla välkomna att åka på spåren.

/Staffan

Foto: Staffan Westberg

Sänder några vinterbilder fr Bysjön.
Soligt idag och –18 grader!!

/Staffan

 

Marianne Gustafsson sålde Päivi Westbergs och Elsie Marie Svenssons hemstickade produkter i Kvarnå dit torgmarknaden flyttat denna lördag, då det var soppfestival för andra året i rad.

Mariannes partner i tunnbrödsbakandet, Lisa Olsson, har tyvärr i höst brutit armen, så inget av deras goda tunnbröd fanns att köpa denna dag.

Foto: Marielle Sundin. Tidningen Ångermanland.

Nils Anders Forssén, Eden, lyckades nu i  första älgjaktsveckan skjuta den första björnen i Junsele. Björn har även setts här vid Skalberget i Sunnansjö. Älgjägaren som stod där på pass lär enligt uppgift ha varit tacksam för att slippa hamna i ett möte öga mot öga med den björnen.

Från Wikipedia: ”Åkerbär (Rubus arcticus) finns norr om ungefär 60° nordlig breddgrad (utefter en linje från sjön Mjösens norra ände genom Värmland till Stockholm). Den finns i hela Finland och är i Skandinavien vanligast i norra delen, även i fjällen. Den växer till exempel på fuktig gräsmark, dikeskanter, vägrenar och skogslegor. Dess utbredning sträcker sig över både Ryssland (med Sibirien) och Nordamerika.

Denna växt är liten och sirlig. Kronbladen är oftast mörkt rosenröda. De 3-fingrade bladens skivor är ofta nästan rutformiga. Frukten är mörkröd eller svartröd och har utsökt arom och smak (vilken kan beskrivas som ”en förening av hallon- och smultronsmak”). Dessa bär mognar endast med svårighet i mellersta Skandinavien och ännu mindre i södra Sverige. Ymnigast mognar de i Norrlands kusttrakter norr om Hälsingland och de är ganska vanliga i lappmarkernas skogsbygder. Mognaden infaller redan i augusti. I sin Flora Lapponica omtalar Linné som skäl för sin långa skildring av denna växt, att den under hans äventyrliga ”lappska” resa ”med sina bärs vinlika nektar många gånger återeldat honom, då han nästan dignade av hunger och trötthet”.”

Från NaturGate: ”Åkerbäret hör till hallonsläktet (Rubus) som är stort och mångformigt och som har spritt sig över hela jorden. Många arter korsar sig varför släktet är taxonomiskt svårt. Arterna är örter eller buskar. Skotten kan vara slingrande eller uppstigande och de är ofta taggiga. Bladen är vanligen sammansatta eller flikiga. Frukten är en samling stenfrukter. Släktet innehåller flera viktiga bärväxter och många av dem odlas.

Åkerbäret är såväl insekt- som självpollinerat. Den sprider sig också bra med vegetativa rotskott. Den var i tiderna gynnad av svedjebruket, skogsröjningen, dikningen och upprätthållandet av våta höängar. Åkerbäret har emellertid gått starkt tillbaka eller rentav försvunnit från många områden i och med ett starkare skogsbruk och kraftigare jordbearbetning.

Man kan tillverka många slags sylter, safter och likörer av de starkt aromatiska bären. Åkerbäret kan hybridisera med stenbäret (R. saxatilis). Hybriderna liknar i hög grad stenbäret med stora, kraftiga, vanligen ljusröda blommor.”

/Lars Eric 

 

Gudstjänst och Sommarcafé.

Söndag  15/7  kl.14.00-17.00.

Musikunderhållning och lotterier.

Servering med bl.a. Per-Olofs berömda abborrklämmor.

Plats: skyltat från avtagsvägen vid Östansjö.

Bysjön blev isfri sista april, på eftermiddagen, samma datum som förra året.

Idag har vi ett par centimeter tjockt snötäcke på marken, det blir nog inte långvarigt, men synd om småfåglarna som får svårt att hitta mat.

Sädesärlan kom för 14 dar sedan då jag såg den först på Näset.

/Marianne