Kategori: Allmänt

… björnen också!

I går fredag den 13/4 sågs första björnen för säsongen i eller rättare sagt på Bysjön! Gustav-Emil ringde och sa att vi skulle titta ut på sjön, och där ser vi cirka 600-700 m ut mot holmen en björn som går. Den verkar ha kommit från Lappåshållet och gick mot andra sidan. Vi fick se den i kikaren i några minuter, sedan försvann den in i skogen. Tyvärr lite för långt avstånd för att ta foto. Spännande!!

Vargspår har också setts i Lövsjön av Ivar Fängström, så det finns en del rovdjur här i trakten!!  Fast än så länge är vi fler människor här……………..

/Staffan

Nu läggs fasta telefonnätet ned även  i Västra, i tysthet. Det är nog en skandal att moderna kommunikationer ska fungera så här dåligt i norra Sverige.

Läs vad Jonna Jinton från Grundtjärn skriver:

”Godmorgon på er!
Åh det blev en tråkig start i morse. Jag skulle ju vara med i P4 morgon 08:15 men missade allt eftersom det inte fanns någon mobiltäckning där mobilen låg, och det hade jag inte märkt. Det finns bara ett ställe här inne i stugan där det går att få täckning, och det är i det ena köksfönstret. Om man sätter sig på fönsterbrädan och trycker halva ansiktet mot glasrutan så brukar det gå att prata i mobil här inne. Nu låg mobilen vid fönstret men antagligen inte vid den exakta punkten. Jag gick och väntade och väntade på att de skulle ringa upp, och trodde att det antagligen hade kommit något annat i vägen, tills jag tittade på mobilen och såg symbolen för ingen täckning. Jag fick panik och insåg att jag missat samtalet med Cicci och Harald på grund av att mobilen inte hade täckning. Det kändes minst sagt trist!

Sist jag var med stod jag ute på en sten på ängen för att vara helt hundra på att inte störas av dålig täckning. Denna gången tänkte jag att det nog skulle gå bra att prata inifrån köket. Men det är nog bäst att inte chansa på det om man väntar samtal.

Säkert har ni också hört talats om både på tv och radio om hur det diskuterats kring att det fasta nätet i många byar lagts ner nu den sista september. Grundtjärn hör till en av de byarna, konstigt nog, eftersom det här i princip inte finns någon mobiltäckning. Så alla som bor här har nu fått sin fasta telefon utbytt mot en telefon som går över det mobila nätet, och med en antenn på huset. Trots antennen så är det många gånger som det inte finns någon täckning, och det innebär ju att man aldrig kan vara säker på att kunna ringa t.ex ambulansen om något skulle hända.

Internet är också på gränsen till att inte gå att använda. Det finns ett enda bolag som vi kan använda oss av, och det är Net1, som har internet över Telias gamla NMT-nät. Har vi tur så kan vi komma upp i 0,5 Mbit per sekund. Många gånger så fungerar inte det heller, för är det dålig väder eller blåsigt så kan man räkna med att internet försvinner ett tag.
Ni anar inte vad många tokiga berättelser jag har från när jag sprungit runt och letat både mobiltäckning och internet. När jag bodde i den gamla skolan var internet ännu sämre än vad det är nu, och ibland tog det flera timmar för mig att få ut ett enda blogginlägg. Haha jag kan inte låta bli att skratta när jag tänker på hur jag ibland mitt i natten skulle ladda upp bilder på bloggen men tappade tålamodet och i rasande fart sprang ut med datorn i pyjamas och stövlar och satte mig på gräset utanför mammas hus (hon har bättre internet). Jag önskar jag hade tagit med mig kameran då

Det här med mobil och internet är den enda nackdelen med att bo såhär ute på landet. För att fler människor ska kunna flytta från stan och leva ute på landet så är det ett måste att mobil och internet fungerar bra. I dagens läge finns det möjlighet för många att bo var som helst, eftersom många sköter sina arbeten över internet, bland annat jag, som bloggar och snart ska öppna en webbutik på nätet. Människor som skulle vilja bo såhär och jobba över internet kan inte alltid göra det på grund av bristande internet och mobilnät. Och därför väljer nog många bort landsbygden som ett alternativ och bor nära eller i stan istället.”

/Lars Eric

Medlemsavgifter för år 2011;

Ungdomar upp till 25 år, 25kr. Övriga ungdomar från 26 och uppåt, 50kr.

Medlemsavgiften kan betalas kontant till kassören Marianne G, eller inbetalning till föreningens plusgiro: 420 10 17-7. Glöm inte skriva namnuppgift!

Du vet väl som medlem i Bysjö Byförening att du har fri tillgång till flotten och båthuset. Flotten är sjösatt

Idag premiär för vår nya gästbok! Men den gamla är förstås inte borta, den är kvar under gamla hemsidan.

Vi har haft Nils Anders Forssén och Norrskog att gallra i vår skog i Sunnansjö nu i februari. – Oj vad glest det ser ut säger Katarina när hon blickar ut över Gryssjötjärn…

Men några pinnar till försäljning har det ju också blivit. Man får trösta sig med att de kvarvarande träden växer på sig.

Vad skotaren kämpade på. Halvtvå på natten lystes fortfarande skogen upp av maskinen! 

/Lars Eric Forssén

I dessa  skidsportens VM-tider,  påminner jag mig om min första och enda skidtävling. Skidtävlingen som det i flera veckor hade pratats om, skulle gå av stapeln i Bysjön på fettisdagen år 1951. Vallgrenspojka Georg och Eskil var utsedda till tävlingsledare, spårläggare, ansvariga för startlistor, priser mm. Vi skulle tävla individuellt, pojkar och flickor, samt lag mot lag. Pojkar och flickor skulle tävla mot varandra. Problemet var att vårt lag endast bestod av de tre flickor som fanns i byn, Ulla – Teres och jag.  Pojkarna var sju stycken, Georg, Eskil, Håkan, Jan-Ola, Lennart, Nils-Erik och som förstärkning hade de inkallat Karl-Axel Fängström från Mjösjön. Klockan 10.00 på fettisdagens morgon skulle starten gå.

Då infinner sig nästa problem, Ulla och Teres lämnar ”walk over”, vägrar starta. Jag blir ensam i mitt lag och jag vill starta. Nya tävlingsregler måste diskuteras. Resultatet blev, jag får handikapp, startar som etta, fem minuter före pojkarna. Spåret är lagt på åkern bakom Fritjofs ner mot sjön, går sedan snett över sjön mot skogsbrynet mittemot Adolf Vestbergs. Följer sedan strandkanten, går upp genom skogen till den förhatliga utförsbacken vid Svartvika (bakom Getudden vid Näset, admins anm.) . Går sedan tillbaka över sjön och uppför åkern mellan Vestbergs och Vallgrens till målgången.

Nu har pojkarna hunnit ikapp mig, Men jag har gömt mig och låter alla åka förbi. I stället för att åka upp på berget och utför den svåra backen ner mot Svartvika, så vänder jag, sneddar  över sjön in på spåret mot byn. Jag kommer först in till mål, inväntar där pojkarna som förvånat undrar hur detta gått till. Jag höll tyst.

Men nu 60 år senare kan jag erkänna. Jag fuskade. Eftersom jag var ensam startande tjej fick jag flick lagets första pris, en fin pokal. Karl–Axel blev etta i pojklaget. Vad hans pris blev har jag glömt, men alla fick pris. Efter prisutdelningen bjöd Signe på varm choklad och hembakt tunnbrödsmörgås med hemkärnat smör och getmese. Jag skidade sedan stolt hem med min pokal, som jag sedan sparat i alla år som minne från min första och enda skidtävling. Om än den pokalen inte var riktigt ärligt förtjänad…

Annagreta i Holafors

14 feb. 20011

Gott Nytt År till er alla önskar Bysjö Byförening!

”Stornasarn”. Bild ur Signe Sjölanders, Sunnansjö, fotoalbum. Platsen okänd, men troligen yst i mârka. Från Jan Sjölander.

”Stornasarn” besökte gårdarna och hade varuprover  i lådorna och i knytet på mopeden. Dessa fick man högtidligt beskåda på köksbordet eller ännu finare på kammarsbordet. Och sedan om man ville, beställa för senare leverans. ”Stornasarn” sägs vara från Ramsele, men vem han var vet vi ännu inte. Förhoppningsvis har läsarna mer kunskap. 

Han heter Gunnar Lundkvist och bodde i Norrånäs Ramsele. Född 1907 och var ogift. Levde till 1972. /Göran Stenmark. 

Läs den gamla tidningsartikeln om andra ”Luffare och nasare”, av signaturen ”Jakob”. (Dessa signaturer som skribenterna använde sig av var nog självklara för läsarna på den tiden när texterna skrevs, men för oss numera är det tyvärr oklart. Förhoppningsvis har tidningarna ännu kvar ett register över skribenternas signaturer).

Det fanns en Johan Jakobsson från Ramsele som skrev artiklar i V-A och NN under signaturen Jakob. /Annagreta Eriksson H

Ur Ada Erikssons tidningsklipp, från Annagreta.

/Lars Eric

Missa inte att surfa in på Junsele Hembygdsförenings återuppståndna hemsida! Där finns mycket ”nytt om gammalt” från Junsele socken.

Gunnar Numeus skriver bl.a. på Spelmanssidan:

Egentligen ganska häftigt hur allt faller ner i pusslet: Tänk, under 70-talet bodde min mor i ett av pensionärshemmen, närmsta grannen var Amandus o Sofia Edlund. Tänk om jag då vetat att jag var så nära Spel-Jonas-valsen, så hade jag väl kunnat övertala honom om att spela den igen

Det har berättats för mig att från två byar, Holafors och Eden, kom ungdomar, ”Hålaforssa och Essbönnern” som de kallades för. De kom till de olika danserna bara för att slåss med varandra.

Trots att de spred skräck dit de kom, så var det dansens höjdpunkt. Med sig hade de sina hemmagjorda tillhyggen som cykelkedjar fastsatta på träbitar, spikklubbor. De slogs med snusdosor, knogjärn. Och hässjestörar. De slogs inte om byns flickor. Utan bara för att göra upp vem som var starkast, hade dom största musklerna, bästa tillhyggen. Några ordningsmän fanns inte, utan gårdens starka män tog hand om dom, låste in dom i det speciella rum som iordningställts, där de fick sova ruset av sig.

Jag minns från min hemby, när slagsmålet uppstod där. Som barn fick min bror och jag inte stanna kvar på dansen när bråket började. Jag var glad för det, men inte min bror. Han hade velat stanna kvar och titta på. Det sades att bråkstakarna möttes sedan på bussen om måndagsmorgonen, på väg till Dr. Hesterskog i Junsele för omplåstring.

Nästa helg var det dags igen. Då på en annan logdans i en annan by. Hur kunde dom bli så galna ? Jag tror det var den hemgjorda ”drickan”  vi kallade för ”dunk”. Svagdricka eller som vi sa” länsmansdrecke” med tillsats av jäst och socker, som i regel gömts ute i skogen för jäsning.  Byns barn, däribland jag och min bror, hittade en sådan ”dunk” som vi så klart provsmakade. Om det står att läsa i min bok ”Skolhemsongen” Hur än det var, så visst var dessa bjudningsdanser och surströmmingsträffar, rätt så oskyldiga nöjen, om man jämför med idag.

Holafors i juli 2010-07-20

Annagreta Eriksson.H

Nu grävs det ifrån Edensforsen mot Eden. Man lägger ned ny vattenledning så att Eden blir inkopplad på kommunnätet. Och samtidigt passar man på att lägga ned bredbandskabel.  Men vad som händer med bredbandet efter Eden är en annan fråga. Det återstår en bra bit innan det är framme i Bysjö.

Sten, sten och åter sten här i marken nära älvfåran.

Annagreta Eriksson H om sin barndoms sparkåkning i Bysjö. Tidningsurklipp TÅ Nära, 26 februari.” Sparkdröga” hette det när man satte ihop ett tåg av sparkar Nolaskogs. Är det någon som minns vad det kallades här i Västra?