När jag fyllde 70 år fick jag ett fint halssmycke av vår äldsta dotter Lille-Mon. Det smycket bär på en speciell historia, som jag här tänker berätta för er;
För mer än 200 år sedan kom en man med namnet Anders Ersson vandrande med sin familj, till min hemby Bysjön. Han kom från sin närliggande boplats Lövsjön för att slå ner sina bopålar i min hemby. Jag är i femte led en ättling till denne Anders Ersson.
Nu till historien. När jag och min bror var små, gjorde vi varje sommar tillsammans med föräldrarna en fiskeutflykt till Lövsjön. Det hade pratats i fler dagar innan om denna märkliga plats. Om våra förfäder och hur vi skulle vandra på samma stig som dom gått för flera hundra år sedan. Vägen var lång för små trötta ben, men matsäcken hägrade och så fanns där en stor bäck som vi kunde bada i. Annars fanns där föutom sjön endast skog och längre in i djupa skogen för oss då helt ointressant en liten glänta.
När dagen närmade sig sitt slut, fiskafänget godkänt och matsäcken uppäten, var det dags att vandra hem igen. Men då hände det alltid, föräldrarna blev allvarsamma, vi skulle besöka gläntan där mina förfäder en gång hade bott. Vad såg vi? Jo några hörnstenar och ett stort stenröse… Ni ska veta att här börjar er historia, fick vi höra varje gång. Inte så intressant då. Men så fick jag själv barn. Historien upprepade sig. Varje sommar när vi hälsade på hemma i Bysjön, tog vi våra barn med oss på fisketur till Lövsjön. Berättade samma historia för våra barn. Anders Erssons historia levde vidare.
En sommar för inte så länge sedan, gjorde dottern Lille-Mon och jag om samma resa nu med bil, för nu hade det brutits väg förbi Lövsjön. Undrar vad Anders Ersson skulle ha tyckt om det? Vi metade, stekte våra abborrar över öppen eld, kokade vårt kaffe. Njöt av dagen. Innan det var dags att bryta upp tog vi en tur till Anders Erssons glänta. Lille-Mon hittade en vacker sten i stenröset. Den ska jag ta med hem som minne sa hon med eftertanke.
Så kom den dagen jag fyllde 70 år. Bland presenterna låg en liten smyckeask. Den var från dottern. I det medföljande brevet fick jag veta, att den sten hon tog med sig hem den underbara sommardag vi hade tillsammans några år tidigare, hade hon låtit göra ett smycke av. Anders Erssons historia lever vidare både i sjätte och nu i sjunde generation genom mitt smycke. Vars historia jag kommer att berätta vidare för våra barnbarn…
Som kuriosa kan nämnas att Anders Ersson föddes i Holafors, som har varit min by nu i snart 60 år. Så att som det sägs att man återvänder dit allting började, kanske har sin sanning…
Annagreta Eriksson. H
I Holafors 23 jan. 2011
Tack för alla fina kommentarer!
Lars-Eric – Göran.
Håller med dig Marianne. I sommar blir det Holmen.
Staffan, vi lånar gärna din båt. Det har blivit svårt att meta från stranden.
Annagreta
Trevligt att läsa om Lövsjön som jag har många minnen från när jag var liten. Var där ofta då och fiskade. Har svårt att förstå hur det kunde bo där för så länge sedan. Men vackert är det där. Låna gärna vår lilla roddbåt som ligger där när ni ska fiska, Annagreta!
Vi på Bysjö hemsida får vara stolta som fick publicera denna novell före TÅ! Tack Annagreta. Och vi tog även med bilden på smycket!
Så läs vår hemsida så får ni läsare mer info än vad lokaltidningen TÅ/ÖA lyckas med…
Tack för ett mycket trevligt inlägg
Va trevligt med Anders Erssons smycket., och väldigt roligt
att barn och barnbarn vet var deras förfäder kommer ifrån.
Tack Annagreta för alla trevliga och intressanta berättelser.
till sommaren är det hög tid att vi åker till Holmen, eller hur?
Kramar från Marianne i Bysjö
Vilken underbar historia