Man kan lätt tro att lördagsgodis är ett senkommet påfund p.g.a. TVs inträde i hemmen. Det ska vara chips-ostkrokar- smågodis dricka mm. Allt ska ätas, tuggas med frenesi i takt med tvprogrammen-dataspel osv. Men lördagsgodis fanns även när jag var liten hemma i Bysjön. Någon kiosk eller affär fanns inte, men utan godis behövde vi inte vara. Vi ”tillverkade” vårt eget.
När lördagskvällen kom och stillheten bredde ut sig som en varm filt, tempot blev lugnare samtalen lågmälda, mamma bytte till finförkläde och pappa tog av sig blåblusen. Då visste vi att nu är det helg. Nu får vi göra kakaoröra. Kakaoröra görs genom att man tar ett par skedar kakao i en kaffekopp, häller i rikligt med strösocker, tar i lite mjölk eller grädde om det finns. Sedan rörs det ihop till en god röra, för att sedan ätas sakta och njuta av det goda. Jag och mina bröder tävlade om vem som kunde hålla på längst med att äta upp. Den som höll ut längst och blev sist vann. Jag var för sugen på det goda för att vinna, jag vann sällan.
Ett annat godis var äggtoddy. Vi hade inga höns. Ägg fanns inte på vinterhalvåret, då ruggade hönsen och värpte inga ägg. Men på våren när äggproduktionen kom igång, kunde vi få en krona för att gå till Jenny på Näset och köpa ägg. Vi fick fem ägg för en krona. Sedan fick vi barn var sitt rått ägg. De återstående två gjorde mamma pannkakor på. Eller en sockerkaka.
Äggtoddy gjorde vi genom att skilja den råa gulan från vitan. Lade gulan i ett glas, fyllde på med strösocker, vispade sen med en sked till en krämig smet. Tävlade också där om vem som vispade längst och fick mest toddy i glaset. Det handlade om att ha tålamod och inte vara allt för sugen på det goda. Vi kunde vispa länge ibland för att bli den som fick mest i glaset. Minns att en kväll kom luffaren ”Kamraten”in och bad om mat och husrum för natten. Mamma och pappa blev väl inte så glad när han kom, han fick lov att stanna men stämningen blev tryckt. Vi vispade extra länge den kvällen. Han väntade på kvällsmat. Till slut sa han: Det var ett förbajat vispande i den här gården, ska ni hålla på länge? Eftersom han ingav respekt så åt vi snabbt upp vår toddy den gången.
Ett godis vi också gjorde var smält ost. Mamma sparade alla ostkanter till oss. Dessa la vi på ett kluvet björkvedträ i vedspisens ugn där de smälte till en seg god ostmassa. Godast blev de när de var lite brända. Varför vi la det på ett vedträ vet jag inte, reflekterade inte över det heller, men gott var det. Allt detta kan idag tyckas vara ett märkligt lördagsgodis. Men det var gott utan tillsatser och farliga färgämnen
Vad vi längtade till lördag och vad vi njöt av vårt godis.. Skillnaden är väl tillgången och överflödet mellan 1940 talet och 2000 talet.
Annagreta i Holafors
2011-03-29