Kategori: Historik

”n´och ”a´före namn är arv från våra förfäders språk från mer än tusen år tillbaka. Då sa man ”han” för karl och ”hanna” för kvinna. ”hanna” är försvunnet ur rikssvenskan numera och ersatt med ”hon/henne”. Men ”han – n” och ”hanna – a” förkortat, används i Norrländskan fortfarande.

 

 

 

Före 1955 var här avtagsvägen – gångvägen – norr om Ysjön, till Sunnansjö by från numera gamla vägen mellan Östansjö och Grundtjärn. Här klev man på och av bussen ännu i ”modern” tid.

Sunnansjö by var nämligen en by utan bilförbindelse ända fram till 1955, då nya vägen drogs väster om Ysjön, genom byn!

Men för fordon med häst fanns förstås vägar in till byn. Bl a från Östansjö där nuvarande vägen går. Och man skräms fortfarande med att strax söder om Djuptjärn, ett ”vitterspår” går över vägen, där hästarna alltid ryggade.

Och kyrkvägen mot Mo gick över Gryssjöns myrar mot bron vid Näset och därefter på västra sidan av Gösingen. Spänger i myrarna kan fortfarande hittas i Gryssjömarkerna.

Sunnansjö by ligger strategiskt mellan sjöarna Ysjön och Grysjön.

Att anlägga odlingar mellan sjöar var ett sätt att undvika frostens härjningar. Det uppvärmda sjövattnet höll höstfrosten borta.

Tex finnen Karlström från Österbotten provodlade på Näsets nybyggesmark vid Bysjö på 1880-talet med Bysjös bönders medgivande. Han fann dock odlingsmöjligheterna för svåra och bosatte sig vid Storsjön istället. Storsjön och Karvsjön är ett bra exempel på frostfri odling mellan två sjöar.

Man kan förstå att nybyggarna Molin, Sjöberg och Olsson fann platsen för blivande ”Sunnansjö Nybygge” värd att satsa på. Trots stridigheter som skulle komma med Edens bönder, som hade nyttjanderätt till marken sedan urminnes tider.

Stridigheterna sköttes dock mestadels via tinget. Bara ”Gryssjögubben” Johan ”Jan” Ersson har i folkmun ansetts råka illa ut. Kyrkoboken talar dock om slaganfall (utan yttre påverkan).

Skogen blev här, som på många andra håll i Norrland, i bolagshänder i senare delen av 1800-talet och fram till 1906, då till slut efter lång debatt i riksdagen, bolag och föreningar förbjöds köpa fast egendom i de fyra nordligaste länen. Och från 1925 i resten av landet. Det s.k. Bolagsförbudet.

Blev skogsbolagen förtvivlade över lagen? Nej troligen inte… de blev ju hädanefter fria från konkurrens av andra bolag – och slapp köpa upp jordbruk som de igentligen var totalt ointresserade av.

Om skogsbolagen fått fortsätta köpa skog på rot på 1800-talet utan politikers inblandning, så hade kanske inte en så stor andel skog- och jordbruksmark hamnat i händerna på bolag.

Verkställande av Laga Skifte å Krononybygge Sunnansjö, november 1865.

”I fråga om skiftesläggning härstädes besluta förättningsmännen sålunda:”

Lantmäteriet har nu lagt ut allt historiskt inscannat förrättnings-material, inklusive kartor, på sin hemsida. Det är en mycket spännande läsning att ta sig igenom!

Här är ett utdrag ur Sunnansjö Laga skifteshandlingar där skiftesgränserna beskrivs. Dokumentet är totalt på 37 sidor.

I detta utdrag nämns bara en bråkdel av alla inblandade i Sunnansjö nybygges tillkomst. Köp, sälj och bråk om de 24 seland nybyggesrätterna verkar ha varit kutym.

Har det varit mera ”Vilda Västern” i ett Junselenybygge, än i Sunnansjös, tro?

I uppgifterna om Näsets historia nämns ofta ”Finnbacken”. Det var här den första odlingen gjordes på Näset. Fortfarande kan man skönja ängsmarken inne i skogen. Skogen har ännu inte återtagit marken som tex vid Lövsjön, där Bysjös första nyodling gjordes. Även resterna av den sommarlagård som användes långt in på 1900-talet av arrendatorerna till Näset, kan fortfarande återfinnas.

Den som röjde odlingsmark här var Jakob Mickelsson född 1840 med hustrun Maja Greta Eriksdotter född 1840. Båda var från Vörå i Österbotten. Skarpskytten Jacob hade soldatnamnet Wig innan han lämnade Finland.