Av Annagreta Eriksson H
Fritjof Wallgren bor kvar på samma gård som han är född, men som nu är arrendegård till Svanö AB.
Gift med Signe. Hans far Lars bor på övervåningen. Fritjof är en glad och positiv person. Trots att alla hans tre barn lider av diabetes finns glädjen där. Han spelar ofta på tramporgeln som står i kammaren, och vi barn står bredvid lyssnar och sjunger ibland med honom. ”Nä nu fo ä vära slut, jäg ha annä göra” kan han med ett skratt tvärt säga och det roliga är slut.
Min kusin kallar Fritjofs hem för skratthuset.
I ladugården finns både kor, getter och höns. I stallet står hästen. Den tredje hästen i byn.
Fritjof är rädd om sin häst, låter honom inte arbeta för mycket, skor sin häst själv. Ladugården är stor med ett stort loft, vi säger lagårdsbotten. Där brukar vi barn leka, hoppa i höet, sova över på sommaren. På hösten ordnas surströmmingsbjudning med dans, för det mesta hos Fritjofs.
Fritjof går som dom andra gubbarna i blåkläder på sommaren, vintertid i vadmalskläder som Signe har sytt till honom. Han är en av dom som bor i skogsarbetarkoja på vintern, har sin häst med sig och arbetar som körare. Alla byns barn brukar göra skidutflykt, till kojan på andra sidan sjön, för att hälsa på. Vi blir då bjudna på Kolbullar och kaffe.
Kan ännu förnimma doften som fanns i kojan av svett, värme, häst och nygräddad kolbulle.