När jag var liten älskade jag ”att gå på andras dass”. Jag behövde alla gånger inte gå dit för att jag måste eller hade behov. Dassrummet tilltalade mig, jag var trygg på dass. Där kunde jag få vara ensam, sitta och fantisera. Titta i tidningar och priskuranter som Åhlen&Holm och Oskar Åren – Wiskadahls m.fl. och drömma mig bort.
Där fanns en haspel på insidan av dörren, jag kunde låsa in mig, ingen kunde komma in förrän jag själv öppnade. På några av dassen fanns det bilder och tavlor på väggarna. Kungatavlan var populär, även tavlan av Mo gamla kyrka och klockstapel. Vissa hade trasmattor på golvet och en hemgjord björk kvast i ett hörn, då brukade jag städa dasset. I regel var dassen inbyggt i ladugården med dörr på utsidan av väggen. Men det fanns även fristående dass, det fanns dass med ett hål och ända upp till fyra hål, då med ett litet ”barnhål”. Det fanns inte lock över hålen på alla dass. Jag är nu 73 år, men kan ännu efter alla år frambringa minnen från dessa mina barndoms dass.
Har även under alla år önskat mig ett utedass här hemma på gården, men där har det blivit stopp.”Vad ska du med ett utedass till, när du kan gå på toa inomhus”? Säger Kjell. Men det handlar inte om det, utan känslan av att få sitta på ett utedass, kunna stänga dörren om sig, sitta och meditera i egna tankar. Fly världen för en stund. Känna alla utedofter, lyssna till alla ljud, ett dass lever, det gör inte på en innetoa..
Få inreda dasset efter min egen smak, tror inte jag skulle använda det till vad det är ämnat för, utan bara sitta där, låta alla mina känslor komma till mig. Barnbarnen kunde få leka där, få använda det. Kanske dom då kunde få uppleva samma känsla. Det dasset skulle bara användas sommartid, samt vara försedd med en kemtoainsats.
Holafors 2010-08-08
Annagreta Eriksson H
Toaletterna på SVAR i Ramsele påminner mig om vårt dass, ljudmässigt. Med insektssurr (inpelat).
Jaa hörni, Marianne- Lars-Eric och Göran Visst är det nåt specieelt med dass. Men jag tror det bottnar i att få en egen ombonad rofylld stund. Jag har inte gett upp än om ett sommardass. Vem vet, kanske snart står där ett.
Ah!! Är född 1961 men har ändå fått uppleva detta, hos farfars där jag nu bor fanns ett dass i lagårns ena del, som naturligtvis vette mot dyngkasa. Toa fanns inne sedan länge då, men dasset fanns kvar och visst satt man där ibland. Dessutom i sommarstugan vid Betarsjön. Kalklukten, myggsurret och en lom.
En jättestor modernisering vi gjorde för många år sedan av vårat utedass var när vi skaffade en sittring av cellplast. Snacka om komfort! Varmt direkt när man sätter sig ned. Även vid 35 graders kyla.
Visst är det underbart med utedass. jag gillar just detta med att inreda och att få sitta i lugn och ro och ha dörren öppen och att både se och lyssna till naturen. Bin som surrar, fågelkvitter och vinden och ibland någon trädgren som skrapar mot dassväggen,
hälsn från Marianne iBysjö. Vet du om att vi har ett dass på Holmen?