Deras dass låg i ladugården, högt upp ovanför hästens stall. En lång trappa ledde dit opp. Om jag klev upp på dassbänken, kunde jag se hästen i hans spilta. Det fanns tre hål i bänken, ett större två mindre, och ett ”litet” på avsatsen framför bänken. Kunde tänka mig att det var praktiskt att ta flera av barnen med sig när man gick på dass.
Där kunde jag sitta länge, lyssna till hästens olika ljud. Svalornas kvitter när de flög in och ut för att mata sina ungar. Emil byggde sedan ett nytt dass bakom ladugården. Det dasset hade jag inte samma känsla för.
Annagreta Eriksson H.
Ja tänk vad nutidens generation gått miste om Göran.
Dassen på Eden (bla. Iljas Svens) har imponerat på mig och påminner om de som nyss nämnts. Först innanför dörren en bänk med ett litet hål för små barn, sedan ganska många trappsteg upp till de övriga, om det var fem eller fler kommer jag inte ihåg. Så de fungerade även som sociala inrättningar