Det enda som fanns kvar efter branden på torpet var dasset och vedboden. Dasset låg vid skogskanten. Bredvid dasset gick stigen som ledde till Erik Svenns, huset vi fått hyra efter branden.
Det var ett enkelt dass. Helt fristående, gjort av enkla grå bräder. Det gick att se genom springorna i väggen. Ett hål i bänken. Tidningspapper att torka sig med – gnuggade jag det länge i händerna blev det mjukt.
Stora höga granar växte intill ena dassväggen. Granarnas sus underhöll medan jag satt där. När det regnade smattrade det härligt på taket.
Efter det att vi byggt det nya huset på torpet, och flyttat tillbaka dit, brukade jag om somrarna få skura dasset med såpa. Då ställde vi sedan också in små björkar och en låda med torkad myrmossa, som vi sedan hällde i bänken mot lukt och flugor. Kan ännu förnimma doften av nyskurat dass.
Annagreta Eriksson H.