Av Annagreta Eriksson H
Ingemar är vår granne. Gift med Astrid, måg till Allan. Ingemar kommer ofta på besök hos oss, pratar jakt och fiske med pappa. Ingemar trivs i skogen, ute på sjön, som ung följde han ofta med pappa på jakt ut i skogen. Nu är han stadgad familjefar med jordbruk och sysslor hemma på gården. Men när det blir älgjakt på hösten, finns han med i laget. Är duktig skytt.
Ingemar ses ofta på cykel, på väg till någon liten fisketur, eller bärplockning. Är sällan tomhänt när han kommer tillbaka. Som ”yngst gubbe” i byn går han lite modernare klädd, i jacka, gabardinbyxa, med en skidkeps på huvudet. Ingemar är en snygg stilig karl, pappa till småflickorna Marianne och Birgitta.
Hos Ingemar finns ingen häst. Men kor och getter finns i ladugården. Ingemar arbetar i skogen på vintern och med flottningen på våren. Han är född på ”Mandustorpet” som ligger mellan Bysjö och Östansjö.
Ingemar lärde mig dansa när jag var liten. Bjöd upp mig när det var bjudningsdans i byn. Gav mig självförtroende, så jag vågade känna mig lika duktig som Ulla och Teres på dansgolvet. Dom dansade alltid med varandra. Värdefullt för en liten blyg flicka, vad jag inte förstod då, men har förstått som vuxen.
Har en berättelse om ett paket som kom per post till oss i Sandviken (Dynäs poststation vid järnvägen norr om Kramfors), en höst i början på 1960-talet. Det var avsänt från Junsele/Bysjö av Ingemar. Innehållet var hjortron och älgkött… Så oväntat och fantastiskt att min mamma Christina fortfarande talar om det.