Av Annagreta Eriksson H
Vi sa ”n´Allan oppi såga”. Allan är född på gården, gift med Frida. Går för det mesta klädd i blå overoll och keps. Han har ett sågverk. Sågar bräder till folk. Det är spännande att få stå och se på när stockar blir till bräder. Allan har också en smedja där han brukar laga och smida till olika nyttosaker. Ute vid smedjan står en gammal rostig bil, som Allan en gång ägt.
Vi brukar leka i den bilen med hans son Nils Erik. Låta fantasin ta oss med på vådliga färder. Allan är en av karlarna som bestämmer på mötena i byn. Sköter om byvägen. Han är inte med i Jaktlaget. Tror inte jag sett honom fiska heller.
En stor fin ladugård, med plats för många olika kreatur finns på gården. Där finns ingen häst. Men ute på gården, står en gammal konstig traktor, den enda i byn. Den kan man se Allan köra omkring med på åkern. Allan går sällan på besök i gårdar, om han inte har ett ärende, han har det han gör hemma på gården. Ljudet från sågen och smedjan hörs ofta från gården, sommar som vinter.
Torpet som vi hyr efter branden av vårt hus, har tillhört Allans farföräldrar, nu tillhör det Allans dotter Astrid.