Av Annagreta Eriksson H
Emil gift med Jenny, bor kvar i gården på Näset där han föddes. Nu en arrendegård tillhörande Svanö AB. Emil är lugn och trygg. Snäll med oss barn, ser ”mellan fingrarna” på våra äventyr men håller ögonen på oss om något skulle hända, när vi leker nere vid ån, inne i båthus, eller ladugård.
Sommartid är källarbacken hans speciella plats. Där kan han ligga och titta på svalorna, som flyger in och ut i alla sina bon under stugtaket för att mata ungarna. Vi brukar också ligga där en stund tillsammans med honom, ibland tysta. Men för det mesta är det prat och skratt. Om han inte ligger med hatten över ögonen, för då vet vi att han sover och inte vill väckas. Källarbacken är mötesplatsen när någon cyklar eller går förbi. Där sitter gubbarna och ”ackedär” om skörden, fisket, jakten, nära och värdsliga nyheter. Vi lyssnar och lär. Emil är med i jaktlaget. Han har även en jakthund. En gråhund.
När vi leker nere vid forsen brukar han göra sig ärende dit för att se till grinden, så att vi inte glömt stänga den. Han säger så, men det är nog oss han vill titta till. Hos Emil finns det häst i stallet, jag är lite rädd för hästar, de är så stora. På sensommaren vid höbärgningen brukar vi få åka hölass och ibland få rida eller ”sitta på hästryggen” från ladan och ut på åkern. Det finns tre hästar i byn. Vintertid när gubbarna kör timmer, vet man innan de kommer ner på sjön med timerlassen, vilken körare och häst det är. Det hör man på bjällran. Jag känner trygghet i det ljudet.