Bysjö-Ystasjö-Sönnasjö

Påskhälsningar Marianne Gustafsson.

Vi kollar läget på Emil och Jennys stuga på Näset åt Holmströms.

Katarina vid det gamla köksbordet. Undrade vem som snickrade detta bord?

Annagreta skriver om sin fars efterlämnade brev om kämpandet med sjukdomen. TBC.

Sidan här.

/Lars Eric

Snöfattigt i mars. Utsikten mot sjön.

15 mars i Bysjö.

/Päivi Westberg

Tidevarv försvinna

Så här skriver Göran Stenmark som läst boken; ”En berättelse om två junselekvinnor. Gertrud Johansdotter på Eden född på 1600-talet och Julias anmoder, samt storasystern Gertrud Johansson. De sätts in i sina respektive miljöer och betingelser.”

Själv väntar jag spänt på att få läsa den. Boken är utgiven 2014.02.14. Kan beställas här.

/Lars Eric

Mariannes tulpanbild.

Vårkänsla. Vi går mot ljusare tider!

”Frusen är marken. Snön ligger bländvit,
men inunder tunna huden kan jag känna
jordens hjärta slå.”
Text: Poeten Ebba Lindqvist

Vy över Bysjön från Marianne.

Så här i jultider går ofta tankarna tillbaka till barndomsåren. Ett minne som alltid kommer till mig, är när skyltsöndagarna annonseras ut i  dagstidningarna. Det är minnet av julbordet  på Jonas Forsséns affär på Eden. I flera veckor och dagar innan jul gick jag hemma och längta och väntade, efter den dag då jag skulle få följa med pappa eller ibland storebror Hans-Ingvar, för att titta på julbordet.

Jonas Forssén hade sin affär inrymd i bostaden, som ännu finns kvar och bebos av sonen Tore.  Det som var så spännande var att i juletid, öppnades dörren bakom varudisken, till deras kammare. Där stod ett bord, för mig som liten 5-åring, jättestort fyllt med julsaker och leksaker, som bara togs fram till jul.

Att ta sig dit var också ett äventyr. Påpälsad från topp till tå, startades färden med spark. En välvald mild förjulsdag, satt jag på sparken, med Hans-Ingvar bakpå som skjutsare. Färden gick efter vintervägen, en timmerväg för hästkörare. Den vägen gick förbi hemma hos oss, förbi Nybygget (Mariannes o Pelles) över Kustjärnsmyran, tvärs över sjön Gösingen. Sedan upp på Edens byväg. Nu var vi nära Affären och julbordet. Hur lång tid det tog vet jag inte, men det hade redan börja skymma innan vi var framme.

Det var varmt och skönt inne i affären. Jonas med fru tog emot oss med glädje och beröm över vår långa färdväg. Jag såg med stora ögon in genom den öppna dörren, snart skulle jag få gå in få beskåda allt det vackra. Har inget minne av att vi köpte något. Ej heller att jag kände någon hunger efter den långa färden. Men tror säkert att vi blev bjudna på något av makarna Forssén. Besöket blev inte långt, förrän vi blev tvungna att bege oss hem igen. 

Mörkret hade tilltagit men Hans-Ingvar kunde vägen. Lycklig och nöjd över allt det vackra jag fått se, somnade jag på sparken till medarnas gnisslande och Hans-Ingvars knarrande fotsteg. Men sömnen blev inte lång, förrän jag blev väckt och fick springa mig varm en stund. Det hade mamma förmanat oss om. 

Vi närmar oss hemmet, ljuset lyser varmt i köksfönstret, Det är varmt och skönt inomhus, maten står på bordet.  Äter mig mätt, kryper sedan i säng, är alldeles för trött för att kunna berätta om allt jag sett, men i morgon ska jag berätta om julbordet och allt det fina som stod på det.

/Annagreta Eriksson H

Julefriden sänker sig över Bysjö. 

Solnedgång 30/11

 Ån vid bron 11/10

 Vy från Näset 12/11

 Gäststugan på Näset 12/11

Mariannes julbock 25/11

Foton: Stina Hummelgård

Mitt i Bysjö by, hos Westbergs, finns nu en hjärtstartare – defribrillator. Utbildning för att sköta den kommer att genomföras av Junsele Räddningstjänst. Men även Päivi och Staffan Westberg, där vars hjärtstartaren är lokaliserad, är utbildade sedan tidigare.

Apparaten är inköpt med donerade pengar. Vi alla grannar och nästgrannar tackar för donationen!

Ett stort tack även till Hjärt-Lungfonden, som bildades redan 1904 under namnet Svenska Nationalföreningen mot Tuberkulos.

/Lars Eric