
Igår kläcktes nio nya invånare hos Gustafssons här i Bysjö. Nog är dom söta!
Med vänlig hälsning
Päivi Westberg

Tre grannbyar i Junsele socken i Ångermanland
Skickar några bilder från i tisdags 7:e maj, då isen försvann på Bysjön!



Kl 14 var det isfritt från att ha varit is kvar på cirka halva sjön fem timmar tidigare. Blåsten gjorde sitt! Så nu har vi vår här också. Islossningen var i år en vecka senare än förra året!
/Staffan Westberg
Ingrid Sjödin, f. Sjölund. Den siste som är född på Fransåsen. Ingrid och hennes storasyster här på besök på Bysjö kafédag 2008.
Ingrid växte upp med sin morfar Erik Petter Sjölund (f. 1862 11/7) som fosterfar, iom att hennes far drunknade i Rörtjärn, på svag höstis, innan hennes föräldrar hunnit gifta sig.
E P Sjölund kom till Fransåsen 1907, efter att först ha bott i Bysjö på hyra i fyra år, efter att deras stuga brunnit. När stugan de hyrde i Bysjö blev såld till en annan familj, så var man tvungen att ge sig iväg till Fransåsen.
Familjen hade uppe på Fransåsens höjd, vinterstugan på bolagsmark och sommarstugan på privat mark. Rågången gick mellan husen. De blev därmed arrendatorer åt två markägare. Trots lagen om arrendatorers rätt att köpa sin mark redan på 1920-talet, förvägrades de att köpa. Och Fransåsen är sedan Sjölunds tid öde. Det var inte lätt att stå på sig om man inte var lagkunning på den tiden.
Vinterstugan blev såld och flyttad till Ottsjön som fritidshus, men är numera ersatt av en ny stuga på samma ställe. Sommarstugan är nedbrunnen. ”Gästgiveristugan” som morfar lade nytt spåntak på och försökte hålla i skick, är idag nästan helt förfallen. Bara väggarna står kvar.
/Lars Eric
Jag har ett brev, som min mor sparat från Anna Sjölund på Fransåsen, sänt till min farmor Karin Eriksson. Året var 1943.
Undrar hur postgången var då? Hur fick hon brevet sänt från Fransåsen, och hur kom det till min farmor? Hur lång tid tog det? Går nog inte att ens jämföras med dagens sms och mail.
Tänker delge er innehållet i brevet, o-recenserat och ordagrant vad ”a Sjölunds-Anna”skrev till min farmor :
”Fransåsen dän 5 dessämber 1943. Kära Svägörska. Jag skall nu skriva till dig vi undra så mykett hur du mår jag trodde att jag skulle få fara till Bysjön nån gång i höst Men jag har inte varitt nå kry på hela hösten jag önskar så Mykätt att vi skall få träffas en gång till i livett. Vi har ingen häst nu han är inkallat men då vi får ijän Hästen då ska vi fara och helsa på dig. Ja hur rolitt det va på dän tidän då du kunde komma och helsa på oss. Då Gustav låg sjuk då var du hit och då var du så pigg och kry jag minns hur glad han blev när du kom hit. Ja nu är det 7 år sen han for ifrån oss att tiden går ändå fast det är besvärligt mångengång. Vi har fått Brev från Fanny hon är nu fullt ut frisk hon har nog varitt sjuk länge. Hon fråga om vi vet nå hur Fastär Karin mår hon hon tala bara om hur rolitt det var när du va hos döm. Ja nu ha vi snart jul ijänn ja om vi fingeijänn Hästen så vi kunde få fara till Bysjön och se hur ni. Vår Lärarinna var hit i höst hon sa att hon ville jag skulle fara och helsa på dig hon sa hur rolitt dä skulle vara för tant Karin. Ja nog ska jag fara dit hur det än Blir ja nu har jag nog inge mer att skriva. Sjölund är Pigg och Kry. Om du är så kry så sänd några rader till svar så vi får höra hur du mår. Ajjö för den här gången varma helsningar från oss alla till dig helsa till Johan och Ada.
Vänligen från Anna Sjölund
Eugenia kom just hem nu hon hälsar så myckätt till dig
/Annagreta Eriksson. H. (oppi johans)
Fotnot. Min farmor dog 4:e januari 1944.
__
”Erik Petter Sjölund med familj. Den sista familjen som bodde på Fransåsen var Erik Petter Sjölund (1862-1950) född i Rå, Ådalsliden och hans hustru Anna Kristina Eriksdotter (1884-1972) född i Sunnansjö, Junsele. Familjen kom till Fransåsen 1907 från Bysjön i Junsele, och de fick sex barn födda mellan 1902 och 1916. Makarna lämnade Fransåsen 1949 när de flyttade till Näsåker. Därmed blev den gamla byn och nybygget Fransåsen öde.”
Källa: http://smulansblog.blogspot.se/2009/11/gamla-kort-fran-fransasen.html
/Lars Eric

Vägen mellan Östansjö och Bysjön är lite lerig men börjar torka upp nu.

Bävern är flitig nu på våren, som här vid forsen vid Näset, Bysjön.

Isen har börjat släppt vid Näset en hel del och även vid Bysjöns strand börjar det bli vatten närmast land.

Så nu är det bara att ta ett dopp vid bastun!! Annars är det dåligt med vårtecken förutom fåglar som kommit. Några tranor har vi sett, några orrar är på sjön på mornarna och en del småfåglar ser man som björktrastar t.ex.
Nu väntar vi på lite mer värme och lite blommor!
/Staffan
Johannes Bertilsson. Brevbärare yst åt.
Man förstår benämningen ”postgång” när man ser bilden.
Foto: Calle Mildh och Petter Jonssons ateljé i Krange. /LEF
Jag föddes för 76 år sedan här i min hemby Bysjön. Hur postgången var då har jag ingen vetskap om. Finns heller ej någon bybo kvar från den tiden som kan berätta det för mig. Men mitt första minne av posthämtningen var en trälåda i Bysjö skola, i början av 40-talet. Skolan var inrymd hos Adolf Westbergs.
Där ute i deras farstu stod denna låda. Hur posten kommit dit och av vem vet jag inte, men den kom med en stor postväska, som någon hämtat på Östansjö. Dit hade den kommit med Magnus Anderssons turbil, som gick mellan Krånge och Grundtjärn. Lärarinnan Märta Westberg sorterade och lade posten i högar i denna låda. Med stort allvar och ansvar fick jag och min lillebror Jan-Ola uppdraget att hämta posten ibland. Då fick vi inte stanna kvar nere i byn och leka, utan skulle gå raka vägen hem igen.
Kunde också hända att något brev skulle skickas. Frimärke köptes hos Westbergs. Ett frimärke kostade 5-10 öre. För att jag inte skulle tappa slanten, så stoppade mamma den i min sko, där den skavde hela vägen. Jag neg och lämnade fram brevet och femöringen till lärarinna. Hon satte på ett frimärke och stoppade det i postväskan. Minns att jag fick beröm av henne för att jag var duktig. Jag tyckte hon var respektfull men snäll. Det kunde gå en hel vecka innan postväskan lämnade byn och brevet kunde börja sin färd till mottagaren.
Efter några år blev det nyordning. Nu skulle tre postväskor lämnas och hämtas på Östansjö, dit var det fem km. Två väskor lämnades hos Jenny och Emil. Den ena var till oss, Lappåsen och dom själva. En hämtades av Allans som delade den med Ingemars. Den tredje väskan, storväskans post, lämnades hos Westbergs för ”nerbyssa”, Fritjofs, Mannes, Kjefvens och Adolf Byström. Och även Bredvattnet.
Jenny skötte våran väska, Westbergs den nere i byn. Ett hämtschema gjordes upp. En person ur varje familj, hämtade och lämnade väskorna var sin vecka. Bysjövägen var dålig, knapp körbar med bil. Men posthämtningen skulle skötas i ur och skur, spöregn, snöyra och köldgrader. Cykel, spark eller till fots gällde. Posten skulle bara hämtas.
Men så småningom anställdes en person som ensam skötte postsysslan. Då hade jag flyttat till Junsele skolhem för att gå i skola. Tror den förste var Gerhard Sjölander. Den jag minns med säkerhet var Yngve Holmkvist. Han körde moped, fast han var för ung för det. Fort gick det till allas belåtenhet. Men det skulle också ändras.
Bland min mor Adas anteckningar står det att, den 29 sept.1962 fick vi postlådor till alla fam. i Bysjön. Nu kom posten med bil, den förste som körde posten var Verner Hellgren från Junsele. Nu känns det lyxigt skriver hon, bara några meter till postlådan och Hellgren sköter alla postärenden åt oss hemma i köket. Och så har det varit, med olika brevbärare under åren.
Men nu är det slut med den servicen. Tillbaka till början av postgången på 1940-talet igen. Från den 1:a juli ska posten för de fyra hushållen som bor kvar i Bysjön åter hämtas på Östansjö. De flesta sköter ju numera sin post på dator, email, eller iPhone etc. Men min bror som är 83 år och bor i föräldrahemmet har inget av detta, som han kallar – ”nymodigheterna”.
Så han får som förr, åka 5 km till Östansjö om han vill få sin post varje dag. Och för övriga postärenden åka två mil in till Junsele. Enkel resa.
/Annagreta Eriksson. H. (oppi johans)

Foto: Judit Norberg, dotter till Petter och Beda Johansson, Lappåsen.
Här en gammal bild av Bysjöbarn på Lappåsen. Jag står långst fram 1½ år gammal.
Namn på Bysjöbarnen framifrån: Annagreta Eriksson, Eskil Vallgren, Okänd, Georg Vallgren,
Bertil Holmkvist, Anna-Greta Holmkvist, Jon Vallgren, Okänd, Bror Vallgren,
Mary Kjerf, Gunnar Vallgren, Hans-Ingvar Eriksson, Lasse ?, Julia Johansson.
Mvh Annagreta
I bakgrunden syns nygifta Jenny och Emil Holmkvist.
/Annagreta

Marianne Gustafsson sålde Päivi Westbergs och Elsie Marie Svenssons hemstickade produkter i Kvarnå dit torgmarknaden flyttat denna lördag, då det var soppfestival för andra året i rad.
Mariannes partner i tunnbrödsbakandet, Lisa Olsson, har tyvärr i höst brutit armen, så inget av deras goda tunnbröd fanns att köpa denna dag.
Foto: Marielle Sundin. Tidningen Ångermanland.
Nils Anders Forssén, Eden, lyckades nu i första älgjaktsveckan skjuta den första björnen i Junsele. Björn har även setts här vid Skalberget i Sunnansjö. Älgjägaren som stod där på pass lär enligt uppgift ha varit tacksam för att slippa hamna i ett möte öga mot öga med den björnen.

Hela sommaren har vi haft enstående inbjudan från min bror Hans-Ingvar, att komma på ”visit” till Bysjön och forsen. Men flera olika hinder har uppstått , men i går, en av sommarens sista skälvande dagar fick vi tillfälle att göra resan ”hem ” till min barndoms fors. Där möttes vi av en överraskning som länge kommer att stanna i mitt minne och värma under vinters kalla och mörka dagar.

Redan i kurvan in mot forsen såg vi röken från tjärvedsbrasan, som min bror välkommnande tänt för oss. Nere på ”hällan” ett dukat bord med kaffe och diverse godsaker. Det bord och bänkar som han själv tillverkat för byns invånare och övriga fiskeglada gäster. När jag krånglat mig ner på ostadiga ben, kunde jag njuta av ögonblicket och mina barndomsminnen kom åter och förstärkte stunden.

Solen bröt fram som tillsammans med brasan värmde gott. Allt var tyst och stilla bara bruset från forsen hördes. Min barndoms fors som gav mig trygghet och styrka som barn. Den fors som när jag var tonåring, gav mig längtan, drömmar, ut i världen och som jag under åren längtat tillbaka till. Den fors där aborre, gädda, brax, gav mat på bordet. Den fors där våra barn dragit upp sina första fiskar. Den fors som kommer att brusa länge än.
Text och bild: Annagreta Eriksson H.
Från Mommas Blogg

Vad användes ett mjölktråg till ursprungligen? ”I norra Sverige lät man mjölken stå i mjölktråg av trä några dagar på ett svalt ställe. Därefter hällde man mjölken i ett annat kärl, medan man med handen eller något föremål höll för så att grädden blev kvar”. Källa: domboksforskning.se
I dessa gamla och tydligen onödiga köksredskap, lät man på på 1930- och 1940-talet kringvandrande målare föreviga sin stuga här i Västra.
I samband med Junsele Hembygdsförenings 80-årsjubileum så förevisades ett antal inlånade tråg i caféstugan. Och därifrån är detta tråg fotat. Motivet är gamla stugan på Lappåsen med sjön skymtandes till vänster. Idag är skogen mer uppväxt runt stugan.
/Lars Eric