Bysjö-Ystasjö-Sönnasjö

Vi är i adventstid, en högtid med ljus, värme och förväntan. Mina tankar går då som så många gånger förr till min barndoms jul hemma i Bysjön. En annorlunda jul för ett litet torparbarn i ett väglöst land, långtifrån vad dagens jular har att erbjuda, men där tryggheten, värmen och gemenskapen var den sammanhållande länken bland de tio gårdarna och dess innevånare i byn 

 /Annagreta Eriksson. H.

Julnovellen del 1

Året är 1943, jag är sex år, min lillebror Jan-Ola är fyra år. Jag vaknar av att jag fryser. Elden i kaminen som värmde så skönt i gårkväll, har förlänge sedan slocknat. Det är iskallt och mörkt i rummet. Jag delar säng med min lillebror. Pappa och mamma är vakna, jag hör deras röster från köket. Nu vaknar även Jan-Ola.

-Jag fryser, säger han. Vi kryper båda ner under fällen, börjar prata om julen.

-Hur länge är det till julafton? Undrar han.

-Jag vet inte, svarar jag.

-Men både grisen och Pricken är slaktade, vi ska äta dom till jul, säger mamma.

-Pricken som var ett fint litet lamm, som vi lekt med hela sommaren, jag tänkte inte äta någonting av honom!

-Inte jag heller, säger Jan-Ola. Vad tror du vi får för julklapp i år? Jag önskar mig en liten lastbil, en sådan som Håkan fick ifjol.

-Jag önskar mig en riktig docka, en fin med blundögon och riktigt hår, som jag sett i en priskurant. Men nu tycker jag vi springer ner till köket, det är varmare där. 

-Är ni redan vakna, sätt er vid spisen och värm er, det är 20 grader kallt ute, vi får nog en fin jul i år, säger mamma.

Del 2

Dagarna är korta nu, vi leker mest ute i snön fast kylan är svår. En morgon när vi kommer ner till köket sa mamma, idag är det 40 grader kallt, idag får ni vara inne. Det är 14 dagar till julafton, vi måste börja med julförberedelserna.

– Har ni sett balsaminerna? Dom måste få egna burkar att stå i. Ni ska få sätta rött crêpepapper runt burkarna, det blir fint i fönstren till jul. Vi måste också vika nya girlanger, papperet räcker säkert till det också. Och så måste vi hitta på vad vi ska göra för julklappar i år. Alla i byn ger varandra små julklappar Jag har sparat papper från i fjol som vi kan slå in dem i. Så måste jag lägga in skinkan i saltlake, köttet från Pricken har jag saltat ner, och lutfisken är snart klar.

 Hon pratar bara mat, mat. Pappa syns inte till, men bössan ovanför soffan är borta, så han är nog ute och jagar. Innan jag hinner fråga säger hon, pappa gick ut med bössan imorse, kanske kommer han hem med en jultjäder.

– Fryser aldrig pappa, frågar jag.

– Det gör han säkert, men han tycker om att jaga och då glömmer han kylan. Ta på er kläderna nu så ni inte fryser.

Efter att vi ätit frukostgröten börjar vi vika girlanger. Vi klipper röda och gröna långa remsor som ska vikas. Vi klipper och viker.

– Mamma hur länge ska vi hålla på?

– Tills ni är klara, svarar hon.

Det tar ju hela dan suckar vi. Äntligen är vi färdiga, jag ska aldrig vika girlanger mer i hela mitt liv tänker jag. Plåtburkarna med rött papper, blev så fina. Nu ska mamma sätta blommor i dem och ställa i fönstren.

Del 3

Pappa har kommit hem, han har skjutit en hare och en tjäder som nu hänger ute på stuguväggen. Jag går ut och tittar, tycker synd om dem. Haren har en granruska i magen. Men det är mat, mat som vi ska äta till jul.

-Mamma varför måste vi äta så mycket när det är jul, frågar jag när jag kommer in. Jag tänker på Grisen och Pricken som också är döda.

– För att jul är en högtid, svarar hon.

– Vad är en högtid?

– Jesu födelse firas då, precis som när du fyller år.

– Men mamma, inte äter vi så mycket då, protesterar jag.

– Fråga inte så mycket, allt det där får du veta på juldagsmorgon när vi åker till julottan, prästen berättar det då.

Kylan håller i sig, vi får vara inne och hjälpa till, vi har bakat stora tjocka pepparkakor, gubbar och gummor, som vi sedan garnerar med glasyr. Alla kvinnor i byn får en gubbe och alla karlar får en gumma. Men alla barnen då, vad ska dom få, undrar vi.

– Jag vet, säger jag, vi kan koka godis, ge alla en strut var.

– Ja det kan ni göra, säger mamma, men var försiktiga så att ni inte bränner er.

Idag har pappa cyklat till Krånge. Det kom en avi från Åhlén&Holm med postväskan i går. Det finns ett paket på posten. Vad nyfikna vi blir!

– Är det julklappar? frågar vi.

– Det får ni se på julafton, svarar pappa.

När han kommer hem har han cykeln fullpackad med varor som han packar upp. En röd vaxduk till köksbordet. Ett förklädestyg till mamma. Mjöl, jäst och en del andra saker till julbaket. Paket från Åhlén&Holm gömmer mamma i en garderob. Hoppas, hoppas att det är en docka i paket. Och en lastbil till mig, säger Jan-Ola. Men det är nog bara kläder tror vi, för det brukar vi få på jul. En påse praliner till oss har pappa köpt, som han ställer högst uppe i ett skåp.

– På julafton ska ni få smaka.

Vi vet, för så är det varje jul.

– Att inte kylan ger med sig, två dagar till julafton och lika kallt idag. Ni får sova i köket i natt, jag stannar uppe och eldar, har mycket kvar att göra, säger mamma.

Allt är så spännande två dagar kvar. Vi kan inte sova.

Del 4

– Vad tror du vi får av lärarinna och tant Jenny? frågar jag Jan-Ola.

Vi brukar alltid få köpesaker av dem. Men vad gör mamma? Hon sitter och syr. Hon gråter. Törs inte fråga. Somnar ifrån alltihop, drömmer om den fina dockan.

Idag ska julklappssäcken till alla i byn vara klar. Tomtarna ska hämta den i kväll. Undra vilka som ska vara tomtar i år. Kanske Julia och Märta-Greta för de är äldst av barnen i byn.

Vi står i fönstret och tittar, det är fullmåne och vackert med den vita snön på träden som ger spöklika skuggor på marken, men inga tomtar syns.

– Nu måste ni lägga er, i morgon är det julafton, då ska vi upp tidigt och göra allting klart, säger mamma.

Hon värmer grytlock ock lägger i sängen mot kylan. Vi somnar gott.

– I dag ska ni ta på er finkläderna, och ni ska få kaffe med dopp, riktigt kaffe, inget surrogat.

Mamma har sparat kaffebönor i en burk för att ha till jul. Det är ransonering på allt nu under kriget. Nu mal hon kaffebönorna, det luktar gott. Den röda vaxduken ligger på bordet och vetebröd, pepparkakor, drömmar och pinnar är uppdukade. Julljusstaken med tända ljus, stårsom den brukar mitt på bordet. Vi doppar andäktigt i kaffet. Det är äntligen julafton, i kväll kommer tomtarna med julklappar.

– Jag ska springa på Lappåsen, säger mamma.

Vi vet, det gör hon alltid på julafton. Av tant Beda får hon mjölk, hemsmör, grädde, hembakat bröd och gotta. Pappa ska gå ut och hämta en gran. Storebror Hans-Ingvar ska vittja gäddkrokarna.

– Ni får ansvara för eldningen i spisen. Tänk på att vara försiktig med elden, säger mamma innan hon går.

Vi är ensamma hemma, öppnar och stänger spisluckan, stoppar in ett vedträ då och då, känner oss stora och duktiga.

– Nu kommer pappa med granen, ropar Jan-Ola, som stått i fönstret och väntat.

Del 5

Pappa kommer in med granen som är full av snö och rimfrost, ställer den på några tidningar vid spisen. Det fräser när snön droppar på spisen, det luktar gott av granen. Hans-Ingvar kommer med två fina isgäddor, men vad mamma blir borta länge! Vi börjar bli hungriga. Nu hör vi steg på farstubron. Mamma kommer in, bär godsaker i stora kassar från tant Beda. Nu ser hon granen.

– Vilken fin gran vi får i år, säger hon.

– Får vi klä granen nu?

– Nej, först ska vi äta dopp i grytan.

Hon dukar fram det vi fått av tant Beda, vi äter oss mätta. Sedan hämtar hon ”julgranslådan”. Pappa bär in granen till kammaren. Där är det kallt, så den barrar inte första veckan.

Det finns inte mycket möbler i kammaren, en säng ett bord och några stolar. Kammardörren får stå öppen på dagen så värmen går dit. Granen blev så fin med alla kulor, karameller, glitter och stearinljus.

– Kan vi inte få gå ner på byn och se om dom har klätt sina granar?

– Nää, på julafton ska man stanna hemma och vänta på tomten. Ni kan gå ut och leka en stund, vi har ju fått töväder.

När vi kommer in har mamma börjat duka fram julmaten. Det luktar så gott.

– När kommer tomten, undrar vi?

– Det blir nog sent, han har många gårdar att gå till.

Vi suckar. Julafton är årets längsta dag. Man går bara och väntar och väntar. Nu är det klart att äta, mamma och pappa, storebror är finklädda, julgranen är tänd och står så vi ser den. Mamma vill hålla ögonen på de levande ljusen, är rädd för elden sedan vårt första hem brann ner till grunden. Åh, så mycket mat jag orkar inte äta av allt! Äter inget av Pricken. Ute är det mörkt. Jan-Ola springer ut och in, spejar efter lyktor och lyssnar efter pinglor.

– Tänk om tomtarna inte kommer!

– Klart att dom gör, svarar jag, vad skulle dom göra med alla julklappar annars?

De andra sitter kvar och äter, att dom bara orkar.

– Ni måste äta risgrynsgröt så vi får ställa ut det som blir över till tomten.

Stackars tomten, han måste äta gröt i alla gårdar, det är nog därför han inte kommer. Det bultar på dörren, in kommer tomtarna med en stor säck på ryggen.

– Finns här några snälla barn?

– Joo, svarar vi och hjärtat bultar hårt av spänning.

När alla fått sina paket och tomtarna har gått får vi öppna paketen. Jag fick en docka, men inte den i priskuranten, utan en som mamma sytt av vita näsdukar, med en fin röd klänning. Sedan fick jag ett halsband, dockservis, målarbok och kritor, kläder. Jag leker med dockan och dockservisen, målar lite grann, sedan lägger vi alla våra julklappar på bordet i kammaren. Så gör alla barnen i byn med sina julklappar och när julen är över går vi runt och tittar på vad alla har fått. Klockan har blivit mycket.

– Nu måste vi gå och sova säger mamma. I morgon bitti ska vi upp tidigt och åka med droska till julottan i Junsele.

Del 6 – sista delen

Mamma börjar spara ett-, två-, fem- och tioöringar i ett tomt bitsockerpacket redan efter jul för att vi ska åka till julottan nästa jul. Det har hon gjort i år också. Jag och Jan-Ola har varit till byns enda telefon hos Westbergs och ringt till Folke och tingat kyrkskjuts, Julottan är viktig för mamma. Klockan fyra på juldagsmorgon väcker hon oss. Vi tar snabbt på oss kläderna.

I köket väntar risgrynsvälling och smörgås. Sedan sitter vi alla fem med ytterkläderna på och väntar. Det blir varmt och jag blir sömnig. Nu kommer bilen. Mamma lämnar Folke sockerpacketet med småpengarna. Han räknar dem inte, tackar bara och tar emot. Det är kolsvart ute, tur Folke vet vägen. Snart är vi framme vid kyrkan. Det känns högtidligt med alla facklorna. Jan-Ola och jag håller mamma i handen när vi går uppför kyrkbacken. Klockorna ringer så det går inte att prata. Mamma nickar till alla hon känner. Alla är allvarliga. Jag undrar varför, törs inte fråga. Kanske alla är trötta.

Nu går vi in genom kyrkporten. Åh, så vackert det är med alla ljusen tända, så mycket folk och ändå är det alldeles tyst. Vi sätter oss i en bänk nästan mitt i kyrkan. Nu dånar orgelmusiken, alla sjunger ”Var hälsad sköna morgonstund”. Jag måste hålla för öronen. Så pratar prästen. Alla sjunger igen. Jag tittar runt om i kyrkan. Så stor den är, så mycket bräder och spik det måste gått åt att bygga den! Så dånar kyrkorgeln igen, alla reser sig, nu ska vi gå ut, viskar mamma. När vi går ut är alla glada, hälsar och pratar med varandra. Det är inte kallt ute, det är bra för vi ska gå ända bort till mormor väst i byn. Det gör vi varje jul.

– Mamma, prästen sa ingenting om att vi ska äta så mycket till jul!

Pappa och mamma skrattar, men jag får inget svar. Hos mormor är det varmt och skönt, maten står på bordet. Mostrar, morbröder, kusiner kommer och alla skratta och är glada. Dagen går fort, det är dags att åka hem, det är lika mörkt som i morse. Hemma är det kallt. Vi får sitta med ytterkläderna på tills värmen kommer. Jag somnar nästan på kökssoffan, orkar inte titta på mina julklappar. Men i morgon ska jag rita, spela spel, leka med dockan. Sedan ska Jan-Ola och jag gå ner i byn och se vad de andra barnen fått i julklapp.

– – – – –

Novellen ”Så minns jag min barndoms jul” är specialskriven för ”Angerman” av Annagreta Eriksson H.